Jag fick en länk av en kompis och har varit inne och läst och lyssnat. Kan det vara så att insulinet kan bidra till den typ av inflammation man har vid MS?
Kan man kanske ta bort de allra vanligaste ämnena som folk brukar vara allergiska mot, vilket innebär vete, ägg, mjölk och bönväxter (vilket inkluderar jordnötter och cashewnötter). Man blir alldeles yr av all information och goda råd: http://www.terrywahls.com/video-resources

Under de första åren efter att jag fick diagnosen och emellanåt också senare har jag varit ute på min egen forskningsresa. Jag har provat mig fram med allt jag kommit åt och allt vad omgivningen sagt som jag tyckt varit intressant. Jag lovar, det har kostat. Både i pengar och i energi. Det är tungt och ofta mycket nedslående. Det fordrar stor research och jag har alldeles för lite tålamod. Hjälper det inte under de närmaste månaderna så kan det kvitta. Ja, visst, det är säkert alldeles för kort tid för att se att det ger resultat. Men humöret då? Humöret är den viktigaste supporten man kan ha. Det är humöret som hjälper en att stå ut med begränsningarna. Att ha roligt i livet hjälper långt mycket bättre än allt annat. Skit samma om man inte kan gå om man bara har ett trivsamt liv, att man bara känner sig nöjd med det man har. Det andra kommer som en följd av trivseln. Då orkar jag träna och bättre se till att kroppen får det den vill ha.

Supergrå näst sista dag för året

Jag tar min dagliga halvtimmaspromenad. Det är super-supergrått ute. Det är bra tankeväder. Jag tänker på vartenda steg jag tar. Jag har lärt mig att hitta en ny muskel av Sara på Majornas Rehab. Den sitter i ljumsken, precis där linningen finns. Jag känner den när jag håller handen där och hostar. Jag tränar muskeln när jag ligger på rygg, kniper och trycker ner ländryggen mot golvet och lyfter benet upp mot taket. Det är jättesvårt med ett ben som väger 500 kilo. Det gör mitt vänstra ben eftersom det saknas kontakt från huvudet och ner till benet. Träningen har hjälpt mig att hitta muskeln. Nu tränar jag den varje gång jag är ute på min rullatorpromenad. När jag kommer in frågar Göran: hur gick det? Det var tungt. Alldeles slut sätter jag mig på en köksstol. Jag sätter på radion P1 och hör Morgan Allings vinterprogram. Du som inte lyssnat på det: ta chansen innan det försvinner från radio-play. Det är så himla bra. Han är så himla bra. Han ger kraft genom sina ord. Kan han, så kan jag. Ännu en bra förebild.