Jag vaknar och känner mig pigg och lycklig på morgnarna numera. Ja, det är inte riktigt så att jag sover hela nätterna ännu, men en större del än förut.

Kappa under arbete

Jag vill nog tro att doktor Löfving lyckats med sina botoxsprutor, men riktigt säker är jag inte ännu. Han sa att sprutorna får full verkan efter ca 14 dagar och nu är det ganska precis 14 dagar sedan jag var hos honom och fick sprutorna. Spasticiteten är inte helt borta, men de är svagare och håller inte på lika länge. Oftast räcker det med att jag stretchar och vrider mig runt i olika ställningar under en dryg kvart eller så och om inte det hjälper så går jag upp och trampar på min cross-trainer. Jag räknar till hundra nedtramp med vänsterbenet och sedan går jag och lägger mig och hoppas att det är lugnt. Jag blir alltid lika lycklig när jag efter några minuter känner att det fortfarande är lugnt i benet. Jag somnar snabbt och numera sover jag ända tills morgonen. Det är knappt jag vågar berätta detta. Ta i trä… I morgon kanske jag vaknar efter en bedrövlig natt igen. Men jag har lärt mig att leva i nuet och att känna mig lycklig över stunderna som finns just nu.

Kappor och väskor växer fram

Jag vaknade och gick genast ut i verandan för att kolla hur kappan blev som jag hängde upp igår kväll. Blev det bra färger eller skall någon bytas ut? Det är lika spännande varje gång att se hur kapporna växer fram. Det är som att måla. Man vet aldrig vart man hamnar.

Jag fortsatte ut i trädgården med min kamera. Jag älskar maj månad. Allt blommar nu.

Vallmo

Snöbollsbusken i full blom