Jag blir alltid så glad när jag ser att det jag skriver skapar intresse. Jag hoppas ju att det skall ge ringar på vattnet så att mina ord kan medverka till åtminstone en liten förändring. Jag hoppas ni går in och läser i kommentarerna. Att bli av med spasticiteten är nog lite väl positivt. Egentligen menar jag att nerverna skall kunna få lugn och ro och inte köra igång närhelst det passar dem. Jag vill ju att de skall vara lugna på nätterna åtminstone, så jag kan sova ordentligt. Då skulle jag slicka i mig lite Sativex och snabbt somna om igen. Det låter som rena drömmen. Ja tänk att få drömma. Jag minns knappt hur det känns att drömma. Spasticiteten tar bort den sortens sömn. Det är trist. Jag talade förresten med en vän igår om drömmar. Hon ville börja måla sina drömmar. Vi kom in på att filosofera över varför drömmar aldrig har några färger. Har ni andra också tänkt på det. Att i drömmen finns inga färger. Eller?

En av mina målningar på utställningen – skulle kunna heta Sativex

Vernissagen är över men utställningen av mina smycken och målningar pågår fram till den 12 december. Gå gärna in på VSA´s hemsida och kolla öppettiderna på www.vsa-sweden.org