Det blev en fantastiskt fin julafton. Vi åkte iväg till Rävekärr i Mölndal efter lunch. Det var alldeles vitt och solen liksom väntade på sin tur att få stiga fram. Vi möttes av Rapido som kom springande ut från huset så snart dörrspringan öppnade sig. Då gäller det att hålla hårt i kryckan, så han inte lägger krokben. Glädjen över allt det där vita vackra grumsas lite av det besvärliga. Men bara lite. Snö och halka är inte det bästa att ta sig fram i med en balans som är, som hos ett fyllo. Jag måste skaffa en rasp till kryckan så den inte far iväg. Vi möts av julmusik och ett julpyntat hem. Julbordet stod färdigdukat ute i den stora uppvärmda kuvösen.
Färdigdukat
Göran och jag hade bara ätit frukost så julskinkan kom fram direkt. Så himla gott smakar väl aldrig en skinkmacka som den gör på jul.
Glöggen värmdes upp och vi bänkade oss framför Kalle Anka. Barnen var inte särskilt intresserade, men efter påstötningar kom även de och satte sig. Lite kul tycker de nog att det är att alla vi vuxna sitter där tillsammans med dem och tittar på barnfilm. Det händer ju bara på julafton eller när filmen är så spännande att de behöver en lugnande hand att hålla i. PUH, äntligen tog Kalle och de andra ledigt till nästa år och jultomten kunde komma. Det kom en liten tomte i år. Han praoade lite redan förra året. Då hade vi en så gammal tomte, som måste ha hjälp för att det skulle gå tillräckligt fort.
Nu var han flygfärdig. Han hade ju börjat skolan och lärt sig läsa. (Jag skall lägga in en bild på årets tomte sedan när jag fått tag i sladden till telefonen). Han tog det på största allvar. Kom in och satte sig i den stora fåtöljen. Och han var så trött. Han hade ju gått så långt. Julklapparna, såg han, låg under granen och han sa att det var tur att de kommit fram. Det var ju många klappar som skulle skickas med posten, så han visste inte om det hade gått bra. Det gick inte så fort att läsa på alla paketen och skrivstil var svårt, men han genomförde jobbet med bravur. Allt delades ut med bara lite hjälp av kusinerna. Så tackade han för sig och sa att han skulle komma tillbaka nästa år igen och så gick han. Skägget som hängts upp runt öronen klämde och gjorde jätteont så han försvann snabbt ut på toa och klädde om. Kanske var det den stora högen med julklappar som det stod ”God Jul Theo” på, som lockade.
Julklappsspelet kan börja
Efter en härlig julmiddag, med som vanligt alldeles för mycket mat, så var det dags för julklappsspelet. Vi vuxna hade fått i uppgift att handla minst två stycken julklappar för totalt 250 kronor. Vi var fjorton stycken så det blev en ansenlig hög som lades upp bordet. Nu skulle man slå en etta eller en sexa och fick då plocka till sig en julklapp. Jag fick mest – fem stycken. Sedan blev det en runda till och antalet julklappar jämnades ut så att alla hade ungefär lika många. Allt gick på utsatt tid. Så tog vi av papperet. Det dök upp biobiljetter, böcker, grytunderlägg, en ängel i gips, mössor som kunde kopplas till mobilen, en vinflaska och en mängd andra småsaker. Nu skulle vi slå sexor och ta från varandra. Godispåsarna och vinflaskan var nog det som gick runt mest, tror jag.
Så var det dags för frågespel för oss vuxna. Barnen höll på med sina nya spel och byggsatser. På taket smattrade regnet nu. En ny skinkmacka och risgrynsgröt med mandel i. Redan gift, men ok då, ännu ett lyckligt år. Å så skönt att vara hemma, med sina närmaste, barn och barnbarn.