Elmoppen lyftes ur bilen utanför Vattenfalls bergrum i Stenungsund. Påklädd med långisar, varm tröja och jacka bar det iväg in i mörkret. Det kändes lite osäkert till en början.

Angels City

Tänk om det skulle finnas trappor. Då skulle det gå illa med mig och min moppe. Men efter hand vande sig ögonen och fram trädde en fantastisk glasutställning. Det är Kjell Engman från Kosta Boda som ställer ut ”Angels City” den 21 september till den 20 oktober.
Kolla in länken: http://www.youtube.com/watch?v=Aj5e_y3eKL0

Kjell Engman

Vi for vidare upp till mamma. Jag meddelade på vägen att vi skulle komma. Hon satt på nersidan av huset och väntade när vi körde in i trädgården. Man känner sig alltid välkommen. Hon blir glad när vi kommer. Efter att ha gått omkring på glasutställningen är vi hungriga och går upp till köket och sätter igång med maten. Mamma och jag skalar potatisarna, som Göran varit i affären och köpt. Affären ligger på den andra sidan av den gamla E6-an. Sedan motorvägen byggdes är det lättare att ta sig ner till affären. Mamma hade aldrig klarat att gå ner och handla själv om motorvägen aldrig byggts. Hon är snabb som en vessla men synen är det stora problemet. Ser hon bilarna? De är få numera, men i fel ögonblick så… Mamma är lite senil, så hon tror säkert att bilarna ser henne. Visst är vi oroliga, men vi ser ingen möjlighet till bra lösning. Mamma kan ju inte gärdas in. Hon måste få komma ut och handla och hämta posten. Nöjespromenader är inget för mamma. Föreslår vi det, så skyller hon alltid på astman. Men bära två tunga bärkassar med mat från affären klarar hon lätt, trots astman. Affären är en ganska stor affär, där norrmännen handlar kött. Alla i affären känner väl till mamma och hon får superservice med att hitta allt hon skall ha.

Vattenfalls upplysta bergrum i Stenungsund

Mammas mat kommer hemkörd från hemtjänst klockan halv två alla dagar. Vi äter tillsammans, vår medhavda mat och mammas restaurangmat, kokt torsk med äggsås. Mamma äter som en kyckling, men det blir bättre när vi pratar och förvillar henne. Då pickar hon i sig lite till. Resterna sätter hon alltid ner till fåglarna. ”De blir så glada över att få mat”, säger hon. Det blir dyr fågelmat, men det gör inget. Det är viktigare att mamma får omväxling i maten. Den sista tiden då pappa levde fixade hon maten själv. Då blev det köttbullar så gott som alla dagar.
Vi står där i köket och skalar och småpratar. Jag säger att det är tur att mamma kan bo hemma fortfarande så vi kan komma hem och hälsa på. Det skulle varit mycket tråkigare att hälsa på henne i ett rum på äldrevården. Då blir hon glad. Mamma är mycket bestämd om det där med äldrevården. Hon vill absolut inte in dit. Här hemma har hon allt på ställen där hon vet precis var de finns.

Kjell Engmans Angels City

Hon kan gå upp på natten och ta sig en tallrik med kräm och hon kan sätta på TV´n närhelst hon vill. Varje morgon äter hon två honungssmörgåsar till kaffet och sedan är det nyheterna. De är jätteviktiga. Jag vet inte hur många gånger hon tittar på nyheterna på TV´n, men det är många. Nu har hon fått en tandläkarlampa med dagsljus i. Det blev mycket lättare att läsa då, sa hon. Strömstad-tidningen, som kommer på tisdag, torsdag och lördag hjälper henne att hålla reda på dagarna. Jag skall prenumerera på en damtidning till henne. Hon gillar att gå till brevlådan, så jag skall skicka många vykort från Vejbystrand.

Vi bakade äppelkaka efter mammas recept. Hon kände genast igen sin egen skrivstil. Det var hon själv som skrivit receptet. Det gjorde hon när hon bakade för oss på Alaska. Hon säger: ”Minns du när du ringde och beställde. En gång bakade jag sex äppelkakor på samma dag?” Visst minns jag.
Nu skulle vi göra dubbel sats. Det var mamma som sa att vi skulle göra det. Mamma skalade äpplena som hon delade i små bitar och doppade i socker och kanel. Tyvärr glömde jag att hålla koll på att den då skulle behöva stå inne lite längre, så den blev lite degig inuti. Mamma är säker när hon gör sådant som hon alltid gjorde förr, men alla detaljer faller inte alltid på plats. Vi vispade vaniljvisp och grädde. Sedan drack vi kaffe och åt av kakan. Jag berömde mamma för att hon kunde baka så mycket bättre än jag. Hade mamma gjort det alldeles själv så hade det inte blivit deg kvar längst in. Vi skall baka äppelkaka många gånger nu framöver. Mamma har säkert också behov av att få visa vad hon kan.
På söndag gav vi oss hemåt. I väntan på att vi packat klart tog mamma en tur ner till brevlådan. Att det var söndag tänkte hon inte på. Jag blev jätteglad när jag såg att hon tog rollatorn som stöd. Det har hon aldrig gjort förr. Den var bara för de gamla, sa hon och har hittills bestämt vägrat. Då behöver jag inte vara så himla nervös framåt vintern när hon skall gå ner till brevlådan i snömodden eller på den frusna gången. Hon satt på rollatorn när hon vinkade av oss.