Vårbalen Akryl 70×90 cm Såld

Finissage, äntligen slut. I och med att Konstrundan Västra Hisingen är över är också mitt målarprojekt över. Jag gick i mål med 37 nya målningar och det blev inte många kvar efter att många blivit sålda. Stor lycka. Det känns superkul att så många gillade det jag målat. Och att ta emot så massor av beröm hör inte till vardagen.
Pensionärslivet ger inte särskilt stora möjligheter till göranden som ger uppskattning. Utöver barnbarnpassnng förstås. Men det klarar jag inte p.g.a min kroppsoduglighet och mina barnbarn behöver inte passas längre.
Det tog lite tid innan jag kom igång med måleriet. Hela våren och sommaren gick utan att jag kom igång. Så kom golfklubben i Strömstad och önskade köpa några tavlor till en tävling de skulle ha mitt i juli. Jag höll som bäst på med försäljningen av mammas och pappas hus. Och det var husförsäljningen som var skälet till varför jag inte kommit igång med måleriet. Det tog all energi och tid. Nu fick jag en spark. Det var bra.
Husförsäljningen tog hela våren. Det var mycket pyssel med att tömma hela huset. Mamma och pappa älskade att handla på auktioner och hade svårt för att slänga. Dessutom hade pappa samlat verktyg i garaget från tiden då han hade åkeriet. Det var bra terapi att gå igenom deras bohag. Varenda liten sak togs om hand.

Vi började med att slänga allt skräp som låg på vinden och hade blivit musätet. Sedan samlades vi och bestämde vad vi själva ville ta hand om. Alla kläder, mattor, sänggrejer som kuddar täcken och lakan skickades till ett par som körde till Rumänien med det. De tog också hand om alla prydnadssaker som de sålde på loppis för att få pengar till bensinen. Verktygen, maskinerna och tusentals spik och mutter som fanns i garaget togs om hand av några killar från Littauen. De ville inte ha betalt för bortforslandet för det var mycket värdefulla grejer som de kunde ha användning för eller sälja eller ge bort i hemlandet, sa de. 

Sedan var det i ordningställandet för visningen. Verandan som aldrig blivit målad måste fixas och golvet måste läggas om, nya kökstapeter och ny spis och tvättmaskin. Det skulle bli lika fint som mamma skulle vilja ha det, sa min lillasyster. Och hon hade rätt. Vi gjorde det för mammas skull. Vi ville inte skämmas över mammas och pappas fina hus, där vi haft så mycket roligt.
Vi har fått många fina möbler som fyller våra hem nu. Det känns bra att ha som minnen. Jag gläds varje dag över allt det fina. Inte minst över damen i dammen. Den passar perfekt även i vår damm nu.
Det var bra terapi att jobba sig igenom allt detta. Pappa bad mig en gång ta hand om alltihop. Jag är inte säker på att det var detta han önskade. Men det var det enda jag kunde göra. Jag ville så gärna ha kvar huset men min plånbok klarar inte av att köpa ut fyra syskon och min odugliga kropp klarar inte ta hand om huset. Nu har en fyrbarnsfamilj flyttat in. Det känns bra att veta att det stora huset fylls med spring och skratt på nytt. En dag skall jag åka och hälsa på. Men inte än.