Dam i hatt

Igår demonstrerade pensionärerna. Jag beundrar deras kraft. Det skall mycket kraft till för att ge sig ut på gatorna och demonstrera när man är runt 70 år. Men jag antar att kraften kommer från deras bedrövliga situation. Det är inte enkelt att stå ut med att känna sig fattig när man haft ett långt liv som varit bra och sedan hamnar i en situation då man inte längre kan göra något åt sin ekonomi. Gammal, vem vill ha en gammal människa som anställd. Och att starta eget företag är inte möjligt för alla. Varken kunskapsmässigt eller fysiskt. Kroppen orkar inte. Vad gör man?
300.000 fattigpensionärer i Sverige. Det är ju inte klokt. En man på Tv´n igår krävde 16.000 kronor/månad utbetalt efter att skatten är dragen. Det är vad man måste ha för att klara sina kostnader, sa han. Absolut. Jag håller med, det är vad som krävs för att man skall klara kostnaderna. Men var i all sin dar skall de pengarna komma ifrån. Med det här systemet när man samlar i ladorna för kommande generationer och vi pensionärer bara blir fler och fler ser det inte särskilt ljust ut. Visst, man har ökat pensionsåldern. Det är bra.

Hejsan, hoppsan

Men i andra änden. När ungdomarna inte börjar att jobba förrän upp emot 30 år. Det kan väl inte heller vara rätt. Ja jag vet att de lever på blodpalt och pasta. Studielånen räcker inte så långt men de är otroligt flexibla. Jag gick in på internet och slog på ”fattiga studenter”. Där fanns massor av tips för hur man skall kunna leva billigt. Matlåda,  storkok och frysa in, samla rabattkuponger, ha en klädbytardag, ansök om bostadsbidrag, se över ditt boende testa livet som sambos, förhandla med försäkringsbolaget, förnya ditt mobilabonnemang, sälj saker, gå med i bytessajter, förklara din situation för vännerna, sluta spontanshoppa, ät ihop med andra.
Kanske borde alla vi pensionärer se över vad vi har och börja ifrågasätta om vi verkligen behöver ha det på samma sätt också framöver. Jag har skrivit om samboende tidigare i min blogg. Det är ett suveränt sätt att få ner kostnaderna och tänk så mycket roligare. Kanske skulle någon av dessa demonstrerande pensionärer, när de samlas, börja prata om sin situation och fundera ut hur de skulle kunna spara på kostnaderna. Det är inte bara intäkterna som behöver ses över. Ser man inte över kostnaderna så räcker inte heller 16.000 kronor utbetalt per månad särskilt långt.