Plötsligt är jag tillbaks i revisorsvärlden. Företaget som jag jobbar med har bokslut per 30 juni. Det är inte utan att jag njuter av att få ha den där världen kvar.

BM på jobb, aug. 2004

Jag har fortfarande kvar prenumerationen från Björn Lundén. Därifrån får jag all skatteinformation som poppar upp i mail på datorskärmen varje vecka. Förra veckan hade vi ett par egenföretagare här hemma på besök. När diskussioner om några skatteregler dök upp under middagen så var jag på banan. Då äntligen kunde jag få vara någon. Jag visste, jag kunde. Jag var inte bara en som sitter och syr eller en som målar. Det ses som fritidsintresse, som inte är viktigt, bara nöje, som man fördriver tiden med i brist på annat nu när man inte längre är till någon nytta. Visst är det trist att jag tar till mig andras tyckande och att jag ser på mig själv och mitt arbete inom konsten så. Min kusin tyckte det var stor lycka att ha blivit pensionär. När jag sa att jag tyckte det var görtrist att inte ha något viktigt att göra så sa hon: ta inte ifrån mig njutningen av att inte vara bunden, att bara få göra det jag själv vill alla dagar. Tänk så olika man kan se på livet.
Jag tror kanske att jag skulle kunna se mitt nuvarande arbete på ett annat sätt om jag hade utbildat mig. Har man ingen examen så är det inget värt. Jag måste växa in i den nya kostymen. Nu är den för stor för mig. Jag skall lära vidare en dag. Inte idag men sedan. Nästa år kanske.