Jo jag har återvänt till hemmet nu efter 11 dagar i Italien. Jag vet inte om jag berättat att vi skall sälja bröllopsresor till Veneto i Italien. Vet du var Veneto ligger. Det visste inte jag heller. Men alla känner till Toscana. Italien är liksom Sverige uppdelat i landskap, fast i Italien är det f.d furstendömen. Min kompis som kommer från Veneto tycker det orättvist att inte Veneto är mera känt här i Sverige. Vi känner väl till Venedig och kanske också Verona, men övriga delar är nog ganska okända. Det tänker vi råda bot på med vår hemsida som kommer att heta www.confettiditalia.se. Nu har vi varit nere för att göra research och samla material för hemsidan och skapat kontakter.
Vi startar med Ryan Air från Rygge, Moss flygplats ca 7 mil norr om Srömstad. Jag hade förbeställt för elmoppen och också meddelat att jag skulle ha med rullatorn. Vi checkade in en extra väska med 15 kg och hade därutöver med det tillåtna handbagaget på 10 kg. Väskan åkte med på bandet men rullatorn och elmoppen fick vi lämna in på ett särskilt band. Allt gick som på räls. Vi var i god tid p.g.a att vi kände oss osäkra om hur det skulle funka med incheckningen av alla mina hjälpmedel.

Flyg över Dolemiterna

Jag tog kryckan och vi knallade iväg med vårt handbagage till baren och köpte lite dricka. Men usch vad den drickan kostade. Nästan lika mycket som en enkel tur till Treviso. Ja, tro det eller ej, men flygbiljetten för en person enkel till Treviso kostade totalt 174:-. Extraväskan kostade drygt 400:- men sedan inget mera och samma för hemresan.
Vi planerade alla våra dagar. Det skulle hälsas på greven, spahotell och olika utflyktsmål. Vi fyllde almanackans alla dagar för resan. Allt skulle filmas och fotograferas och dokumenteras för att användas till hemsidan.
Det var tryckande värme när vi gick av planet i Treviso. Väskan och rullatorn kom åkande på bandet och lite längre bort stod en vänlig Italienare och väntade med min lilla elmoppe. Vi fortsatte till ’Hertz och hämtade ut bilen som vi förbeställt. Den var utrustad med automatisk växling så jag också skulle kunna köra. En tjusig svart Mercedez körde vi ut ur garaget lastad med rullator, krycka, elmoppe och fyra resväskor. Härligt, nu var vi på G.
Min italienska vän placerades i framsätet som guide.

Incheckning på värdshuset

Efter lite letande hittade vi fram till det förbeställda värdshuset. Det var otroligt trivsamt och gästvänligt. Det italienska språket smattrade. Vi begrep inte ett ord. Tyvärr lyckades vi aldrig göra oss förstådda. Här gällde bara italienska och under de följande dagarna fick vi klart för oss att så var det överallt. Men vi hade en egen guide så för oss var det inga problem.

Dag 1 var inplanerad för Treviso. Stadens ringmur gör stadens centrum koncentrerat. Jag for omkring med min lilla elmoppe och tar mig lätt fram på de trånga gatorna och skuggan gör att livet leker.. Affärerna är fyllda med fantastiskt vackra kläder. Tyvärr blir det bara möjligt att fönstershoppa. Mitt sällskap ger mig inte tillstånd till några egna utsvävningar. Ok då, vi är här på jobbresa.

På fiskmarknad i Treviso

Vi passerar fiskmarknaden och grönsaksmarknaden och går över broar och torg. Så vacker stad.

Det är otroligt varmt. Tempen visar 36 grader. Vi beger oss till vår luftkonditionerade bil. Härligt och en förutsättning för vår resa. Vi drar vidare till Badoere oh tar ett drickastopp. Vi dricker och dricker. Det gäller att fylla på så huvudet klarar sig. Min keps kommer väl till pass. Vi är på upptäcksfärd i byarna på Venetoslätten. Husen ligger tätt. Min italienska kompis kallar det för landsbygden. Vi har helt olika uppfattning om vad som är landsbygd. Men med Italiens 65 miljoner invånare så finns inte plats för tomma ytor. Vinrankorna och fälten med majs ligger insprängda bland de vackra husen som är målade i starka färger.

Typiskt hus i Veneto

Husen är stora, mycket större än våra. Och alla är ytbehandlade med puts i starka färger. Trädgårdarna är lika vackra, med blommande buskar och stenbelagda gångar. Det är svårt att förstå att Italien skulle vara ett fattigt land. Jag är säkert jätteorättvis, men jag tycker det känns lite som om man i Italien gråter över att inte ha oxfilé på bordet medan vi skulle sakna köttbullarna.
Vi fortsätter vår första dag till Castelfranco, Asolo och Levada di Pinonbino Dese.

Stadsvandring i Asolo

Trötta av allt gående med krycka, rullator och ut och in i bilen med varmt och luftkonditionerat kallt så åkte vi för att äta middag på en restaurang. Hela menyen var på italienska. Jag fick den översatt och bestämde mig för en bönrätt. Den var ok, men jag tror inte jag beställer den igen.