Herregud jag såg att det sista inlägget jag skrev handlade om mina 500-kilosben. Så kan vi ju inte ha det. Jag är verkligen på benen igen. Det var den dan och den morgonen som det var så besvärligt. Det går fort över. Jag är född med ett bra humör, eller, jo, Göran säger det i alla fall och han borde ju veta. Fast han hänger inte upp sig på en surkärring. Jag tror inte ens han märker att jag är sur. För ibland blir jag sur eller i alla fall väldigt tyst. Då brukar jag hitta på något som gör att jag får tänka på något annat.

Freddy Wadling på Koncerthuset

Så var det igår. Då åkte jag in till stan. Först köpte jag ett par julklappar till barnbarnen och sedan tittade jag på julscheneriet på Konstmuseet på Götaplatsen. Det kan man se varje halvtimma mellan 17 och 20 alla dagar före jul. När man står där och tittar så känner man att det är jul. Sedan köpte jag en biljett till Freddy Wadlings föreställning på koncerthuset. Jag kom jättetidigt och satt i foajén och njöt av friheten. Jag konstaterade att jag inte behövde köpa så mycket nya kläder de närmaste åren och så tänkte jag: så synd att jag har bilen. Flera köpte vin och satt och småpratade innan föreställningen. Det var en fantastisk föreställning. Musikerna bakom Wadling är så otroligt proffsiga och tillsammans med Wadlings röst och annorlunda framförande av kända låtar så blir allt så super-superbra. Jag kom hem med ett strålande humör.

Det är dan före dan. Jag måste säga att jag älskar juletid. Allt är så vackert. Vår röda adventsstjärna som lyser i den nya verandan tillsammans med alla adventsstakarna.Revbenen och köttbullarna är färdigstekta. Julskinkan blev just klar och alla julklapparna ligger under granen, klara för att stoppas ner i säcken till jultomten.

Många julkort kommer från vännerna. Så himla kul att så många sitter där hemma och tänker på oss. Jag hoppas att jag inte glömt att skicka till alla. Om det skulle vara så, så hoppas jag ni ursäktar. Det kommer flera härliga jular. Ta hand om er och ha en riktigt GOD JUL utan stress.

Vi börjar vårt julfirande tillsammans med halva barn- och barnbarnskaran här på hemmaplan. Sedan bär det iväg till östsidan i mellandagarna för firande med den andra halvan av barn och barnbarnskaran. På återfärden övernattar vi på Svanskog Inn för att känna lite utvandrarhistoria. Till Svanskog återvände Bryntesson, en av The Three Lucky Swedes, som kom hem tyngda av guldtackor

Guldtackor i banken i Nome, Alaska år 1900

Vi avslutar det gamla året med bastubad och ett dopp i det salta havsvattnet. I sjöboden serveras Görans älskade ostron och champagne. Nyårsmiddagens olika rätter är delegerade ut till alla som är med på kalaset och blir fantastiskt roliga överraskningar.

Jag blir alldeles frustrerad av att tänka på att vi skall vara hemma hos alla de våra närmaste. Det är riktigt känslosamt. En lycka som är så stor. Jag tänker på att vi förra året var så långt borta.

Cape Horn, minnemonument över alla förlista

Jag minns att jag satt och grät och längtade hem. Jag bestämde mig för att aldrig mera fara iväg över jul och nyår. Den känslan förstärktes ännu mera efter Görans sjukdom. Livet är alldeles för kort för att inte tas till vara. Jag är jättelycklig över att få vara hemma bland alla de mina alla jular framöver. GOTT NYTT ÅR