Det ringde en vänlig dam från Försäkringskassan. Efter att jag i slutet av förra veckan sänt in den ansökningsblankett, som Försäkringskassan skickat till mig, hade hon fått på sitt bord att ta beslut.
För superlänge sedan, antagligen för drygt ett par år sedan, så sökte jag bidrag till bilanpassning hos arbetsterapeuten och begärde då också intyg från min MS-läkare. Nu hade Försäkringskassan fått in sjukintyget från läkaren och ville också ha in själva ansökan från mig. Försäkringskassan har fr.o.m i år tagit över bilanpassningsärenden från arbetsterapeuterna. Säkert hade mitt ärende blivit liggande. Damen som ringde sa att det finns fem olika punkter som styr vilka funktionsnedsatta människor, som får bidrag till bilanpassning. Alla punkterna handlade i olika varianter om att man skall vara
under 65 år och ha barn under 18 år. Jag hade blivit informerad om det vid handikappmässan i förra veckan. Då sa killen från AutoAdapt, som bygger om bilar till funktionsnedsatta människor, att jag var för gammal. Damen från Försäkringskassan var ledsen över att inte kunna hjälpa mig och sa, att om hon hade kunnat bestämma så hade jag fått det jag behövde. Jag svarade att som egenföretagare är jag van vid att inte få något från Försäkringskassan. Jag tackade för hennes deltagande och lade på luren. Jag kände mig sänkt och gammal. Jag är ovan vid att söka bidrag och har alltid klarat mig själv utanför den där svären. Nu hade jag gjort mig besvär med att fylla i alla uppgifterna som Försäkringskassan begärt av mig och det jag fått veta är att jag är för gammal.
Tyvärr var jag tvungen att få sjukersättning när MS-en tog överhand. Det var en besvärlig tid. Jag minns att jag grät framför kvinnan som jag hade att göra med hos Försäkringskassan. Jag hade fått nog. MS-en tog all kraft. Jag tyckte rysligt synd om mig själv. Jag bestämde mig för att så sänkt skall jag aldrig mer bli. Sedan dess har jag klarat mig så gott som helt själv. Kraven som Försäkringskassan ställer är att man skall vara sjukling i sitt livsförande. Jag är pigg och glad och jobbar på i mitt eget aktiebolag. Jag kommer att fixa det där med bilanpassning alldeles själv och jag kommer också att köpa min egen elmoppe. Någon handikappad trött sjukling som blir körd i rullstol av min käre man hoppas jag klara mig undan ett tag till. Men man vet aldrig vad som händer i framtiden. Än så länge kan jag vara stor i käften och det skall jag njuta av tills vidare.