Jag har funderat vidare på hospicet där jag har utställningen nu, Änggårdens Hospice. När jag packade upp påsarna som jag haft med mig därifrån låg tillsammans med hammare, spik, silversmycken och sax, en broschyr från Änggårdens Hospice. Jag läser. Huset där hospicet är inhyst ligger i Lillhagsparken, omgivet av grönska och natur. En stor uteplats gör att det är lätt att komma ut. Lisbeth har berättat att många gärna vill ligga där ute under sommarnätter när det är varmt och skönt. En kvinna låg där ända till sin sista natt. Och det är inte helt ovanligt sa Lisbeth.
Änggårdens Hospice får man söka till på www.anggardenshospice.se
Den medicinska delen i hospicevården är läkarledd. Vårdteamet består av läkare, sjuksköterska, kurator och pastor och de finns tillgängliga dygnet runt. Volontärer berikar med det lilla extra, som promenader, läsning eller ett kakbak. Där finns 10 enkelrum med egen toalett.
Hospice har specialkompetens i smärtlindring och lindrande (palliativ) vård. Målet för vården är livskvalitet vid obotlig sjukdom. Livet och ”allt som lever” präglar miljön och verksamheten. Vården utgår metodiskt utifrån helhetssynen på människan och stödjer inte bara gästen utan hela familjen. All vård sker på varje persons egna villkor. Fysiskt genom medicinska insatser och god omvårdnad. Psykiskt genom samtal och trygghetsinsatser. Socialt genom att stödja umgänge och relationer. Andligt genom att dela dina tankar och funderingar.
Respekten för människors olika behov är grundläggande inom hospicevård. För att främja livskvalitén för den sjuke och dennes familj lyssnar man aktivt på varje individ och utformar vården tillsammans.
Raven, en av de målningar som finns på utställningen nu
Min egen tanke efter det jag läst: tänk om den vanliga sjukvården hade haft samma arbetssätt. Inte skulle väl det bli så mycket dyrare? Det skulle i alla fall bli så mycket bättre. Som det nu är tycker jag mest man blir runtskickad eller så tittar doktorn på klockan och man känner av att nu är min tid ute. Då kan man inte komma med sina småfunderingar och tro att de skall bli intressanta. Jag är ju heller ingen enkel patient. Jag går gärna mina egna vägar så snart inte galoscherna passar mig. Jag menar när biverkningar tar över. Just nu har jag en helt egen medicinering. Varje kväll tar jag två stycken Voltaren. Jag sover gott ända fram tills tabletterna inte längre gör verkan. Det brukar vara någon gång framåt 5-tiden. Eftersom jag går till sängs vid halv tiotiden så blir det tillräckligt många sovtimmar. Jag är ju van vid att ligga vaken eller vara uppe och träna halva nätterna bara för att jag inte står ut med elstötarna i vänsterbenet. Nu är jag glad och pigg alla dagar sedan nästan två veckor tillbaks. Jag vet inte hur det blir framöver. Kanske vänjer sig kroppen vid Voltaren också och pillren mister sin verkan. Jag befarar det men är glad så länge det är lugnt.