När jag var på träningen på Olskrokens rehab igår så frågade jag om det fanns någon möjlighet för min man att få träna där. Jag berättade att han hade genomgått en cytostatika-behandling mot cancer under första halvåret 2011 och att jag tyckte att han fortfarande var svag. Sjukgymnasten svarade att det krävs en remiss från behandlande läkare då. Om min man är frisk så rekommenderade hon att han skulle gå till ett gym.
Jag tycker att eftervården borde varit självklar. Eller i alla fall råden beträffande eftervård från behandlande läkare. Jag har redan tidigare i mina inlägg tyckt till om läkarnas ointresse för friskvården. Jag menar inte att läkarna skall börja med friskvård. Men det vore på sin plats att de åtminstone rekommenderade friskvård. De skulle kunna tala om att nu måste man ta eget initiativ till efterbehandling i form av friskvård och att den finns att hämta på olika rehab eller gym med träning av sjukgymnaster anknutna till landstinget. Det enda råd läkaren gav var: lev som vanligt.
Vi förstod att så enkelt kunde det inte vara, så vi läste allt vi kom över. Bland annat boken Anti cancer – ett nytt sätt att leva, skriven av David Servan-Schreiber. Han upptäckte under sin egen forskning kring neuroradiologi att han själv hade en hjärntumör. Han förstod att han inte längre kunde gömma sig i läkarens och forskarens trygga förklädnad utan hade nu förvandlats till en cancerpatient. Boken handlar om hur han fick sin hälsa tillbaka. Jag har läst den tre gånger. Den sista gången med understrykningar, med tanke på alla de som inte orkar läsa allt.
Träningen är en viktig del i det nya sättet att leva. Det har inte min käraste tagit till sig ännu. Men jag kämpar tappert. Kanske kan jag lyckas med rätt entusiasm en dag.
Jag blev jätteglad när jag i morse läste artikeln i Strömstads Tidning om att PRO och SPF vill ha äldrecentrum på sjukhuset.
I artikeln framförs sex önskemål som äldrevårdscentret skulle innehålla. Det nämndes bl.a lokaler för eftervård av patienter som skrivits ut från sjukhus, simbassäng och gym speciellt anpassade till äldres motion. Det överensstämmer helt med det jag skrev om i mitt inlägg den 17 februari om Rehab-träning för äldre och alla behövande. Då har jag Kjell A Mattson med mig också. Kanske kan vi tillsammans lyckas få till träningsmöjligheter för alla behövande. Det blir kanske för sent för min mamma och pappa, men vi får fixa egen träning för dem. Jag och min bror, som är proffs på det där med att gå, bestämde igår att vi skall köpa ett rullband som de skall träna på. Pappa får det i födelsedagspresent den 21 mars då han fyller 95 år.