Så super-supergrått ute. Det regnar. Men här inne är det mysigt. Städerskan har just avslutat sin städning. Golven skiner och det luktar rent överallt.Allt är inte bara negativt med att ha MS. Hade jag varit frisk så hade jag suttit vid ett skrivbord inne i stan och fått städa själv när jag kom hem. Nu skall jag bara lägga på alla mattorna och stryka gardinerna.
Julen är bortplockad. Men vad gör vi nu när alla ljuspunkter i form av advent-stakar och stjärnor som lyst upp i vintermörkret är borta. Det blev inte alls lika mysigt. Kanske vänjer jag mig. Det är ju samma varje år efter att julen städats ut och det har jag överlevt.
Det lilla fågelhuset som hänger utanför fönstret till mitt arbetsrum har jag fått av min lille gubbe i födelsedagspresent. Idag finns där inte så många besökare men ibland är det alldeles fullt. Det är jättemysigt att se alla fåglarna som pickar i sig av fröna.
Jo Göran är duktig på att hitta på födelsedagspresenter. Men ibland funderar jag över om han inte väljer det han själv gillar mest. Visst är jag glad åt fågelhuset och alla fåglarna som underhåller mig när jag sitter vid mitt skrivbord och arbetar och visst gillar jag växter. Alldeles särskilt som jag ju är en riktig bohuslänska eller snarare en nolhotte som vi kallas där uppe vid norska gränsen. Tranströmers bok, som jag fick i julklapp, var jättemysigt att få. Det är mitt. Men jag undrar om jag valt att åka till Svalbard på bröllopsresa och på semester till Antarktis.
Det är väl det som är tjusningen med att vara två olika. Jag får mycket av det som jag annars inte skulle kommit på att välja själv och tvärtom. Just nu håller jag på att bearbeta Göran att följa med till Indien på en hälsokurs i Aurveda.
Efter Görans cancersjukdom har det blivit viktigt med vilken mat vi äter. Vi har läst en bok av David Servan-Schreiber som heter ”Anti cancer – ett nytt sätt att leva”. Där kunde man läsa mycket om hur viktigt det är vad man stoppar i sig. Vi var också på hälsolånghelg på Mistelgården där Anette Kozica inspirerade oss till ny mathållning. Vi har också läst boken ”Kan rätt kost bota cancer” av Josef Östlund och det är efter att ha läst den som Göran numera varje dag dricker saft på groddade mungbönor och har slutat att äta socker (så långt det nu går)
Tyvärr är det lite klurigt att få in en helt ny mathållning. Vi är uppväxta med svensk husmanskost som förvridits med mycket kött och socker, och det är inte så lätt att ta sig ur. Kanske skulle några veckor i Indien kunna hjälpa oss på vägen. För någon ny cancer vill vi inte ha i familjen.
Boken kan beställas på Mistelgårdens hemsida: www.mistelgarden.se.