Äntligen är våren här. Igår hade temperaturen varit över 0 i sju dagar. Så nu är det riktig vår. Man blir gladare av allt ljus som strömmar in. Ändå ser dagarna ut som vanligt. Vi håller avstånd så här i coronatider och kan inte riktigt röra oss så fritt som vi var vana vid. Fast igår tog jag en promenad nere vid Eriksberg och åt lunch och pratade med gamla vänner på en utomhusrestaurang i hela två timmar. Sånt lever man på ett tag.
En bekant ringde lite nedslagen och ville diskutera för att kanske komma fram till en lösning om hur han skulle göra med sina anställda. Han hade råkat så illa ut förra året så nu visste han inte hur han skulle göra framöver.
Han hade sökt permitteringsstöd och fått preliminärt godkänt besked. De permitterade anställda gick hemma med lön. Tillväxtverket skulle ju betala. Arbetsgivaren, min bekante, hade ingen aning om, då ansökan skickades in, att det skulle komma en regel som skulle göra så att stödet uteblev helt
Utdelningen på 173.000 kronor beslutades vid bolagsstämman den 23 april och fick stora konsekvenser. Regeln som infördes den 28 maj bakåtdaterades att gälla från och med 16 mars. Den beslutade utdelningen återtogs men det gick inte att ändra beslutet om stödet. Stödet uteblev och min bekante/arbetsgivaren stod med en löneutbetalning på nära en halv miljon utan att ha haft en arbetande personal och därutöver en återtagen utdelning.
Hur skulle han nu göra framöver? Mitt svar blev naturligtvis: säg upp personalen. Det går inte att lita på varken staten eller Tillväxtverket som skall sköta utbetalningarna. De är överbelastade och vi kan nog vara ganska säkra på att coronan kommer att härja i många månader till. Min bekante svarade med att: ja men då kanske jag inte får tillbaka personalen när allt är över. Mitt svar blev: du kanske inte har något företag kvar att komma tillbaka till då.
Igår fick jag ett sms där han skrev att han hade haft ett långt samtal med de anställda och sagt upp alla. Så efter tre månaders uppsägningstid i juni så jobbar han ensam i företaget.
Vem tusan vill vara företagare i dessa dagar. Som anställd har man säkerheter som inte företagare har. Det fanns en tid då politikerna ville införa löntagarfonder. De anställda skulle få mera makt. Det hade varit en nyttig erfarenhet att själva få bära ansvaret för ett företag. Att bli tvungen att ligga och gruva sig på natten för hur man skulle få verksamheten att bära sig. Att inte bara kunna gå hem och vara ledig efter klockan fem. Jag önskar att alla skulle få den erfarenheten. Säger en före detta revisor med stor erfarenhet från småföretagares vardag.