Det gick. Jag vaknade klockan 6 på morgonen och tyckte att det för första gången på riktigt lång tid inte gjorde lika ont när jag steg ur sängen. Jag fick plötsligt lust att få känna hur det känns att gå på morgonpromenad utan att ha ont. Jag sätter på fot-uppe-hållar-stödet i vänsterskon och tar pumpstavarna och börjar sakta knalla iväg runt gärdet.

Träning med pumpstavar runt ängen.

Jag kom att tänka på en vän som tog akupunktur mot rökningen. Han var nyfiken på att känna hur det skulle kännas att röka efter akupunkturen. Skulle det vara så där illa som de sa? Han märkte att det var lika gott som förr. Och så var det för mig nu. Svalkan i morgonkylan var fantastisk för kroppen. Det var lugnt och stilla ute så tidigt på morgonen. Det är nästan bara de nykläckta fågelungarna som hörs så här års.  Det gör inte alls särskilt ont i höften nu när jag går. Å, det är en stor lycka. Jag får lust att sträcka ut promenaden runt dagiset också, men lyder de som vet bäst. Jag skall inte överdriva träningen. Och klockan 12 skall jag ju på vattengympan på Dahlheimers hus.
Jag var hos kiropraktorn igår. Han sa att så sned som jag var igår igen, så borde jag nog ta till rullstolen fortsättningsvis. Två centimeter kortare var högerbenet. Han drog ner höftbenet. Det gör häftigt ont precis då, men efteråt är det bara ömt. Han masserar hela högersidan, ända uppifrån axeln, ner till foten superkraftigt i en halv timma. Under tiden diskuterar vi politik och kvinnors utsatthet vid musikevenemang och muskulaturen i kroppen och hur jag skall komma till rätta med droppfotsproblemet efter operationen. Kent fortsätter med vänster ben och fot. Det är den som skall opereras. Han känner att muskeln som lyfter foten rakt upp inte funkar alls, men masserar ändå, i hopp om att åtminstone mjuka upp för att jag skall få bättre rörlighet i foten.

Egen oljemålning 100×120 cm    Pris: 4.500:-

Gipsad i sex veckor. Det kommer att ta hårt på muskelstyrkan. Efter att gipset tagits bort så börjar träningen av foten. Om jag tränar bra under halvåret därefter har ortopeden, som skall operera sagt, att jag skall vara återställd. Men jag är snart 70 år och det är på grund av åldern redan tungt att träna. Men jag tycker inte att jag har så mycket att förlora. En droppfot som hänger ner kan väl inte vara så mycket att ha kvar.
Jag måste hitta en bra tränare med inriktning på neurologi för att träna muskelstyrka och rörlighet. Var finns han/hon? Jag skrev till sjukgymnast David Aston i Malmö, som ger hälsovårdsvägledning per mail och frågade. Han gav mig inte särskilt stort hopp. Han skrev att det är viktigt att jag får ett konkret rehabiliteringsprogram med riktlinjer om hur träning och belastning ska stegras.

Egen oljemålning 100×70 cm Pris: 3.500:-

Det bör vara en sjukgymnast/fysioterapeut som har erfarenhet av rehabilitering efter ortopediska ingrepp, skriver Aston. Jag har fått veta av kiropraktor Kent att det inte funkar att träna om inte musklerna blivit uppmjukade före och det har jag framfört till Aston. Han svarar att det finns sjukgymnaster som har fått utbildning i massage och fortfarande använder massage som en del i en behandling, men de är förhållandevis få. Han skriver att massage bara är en metod av flera att minska spänningar i musklerna och att andra manuella metoder kan vara lika effektiva. Därför är det bättre att söka en vårdgivare som kan hjälpa mig med bedömning och behandling av mina muskelspänningar. Aston ger förslag på att jag skulle kunna vända mig till naprapater, som är en vårdgivarprofession som fortfarande kan utföra massage.
Jag får gräva djupt i penningpungen. För tyvärr är det så att massörer inte är anslutna till högkostnadskortet. Många sjukgymnaster är anslutna, några naprapater och kanske några få kiropraktorer. Det kostar på att vara sjuk, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Men jag hänger nog i ett tag till.