Ont, ont, ont, varenda dag nu. Jag var hos kiropraktor Kent som masserade kraftigt. Det blev inte ett dugg bättre. Antagligen skulle jag behöva komma till honom många gånger, kanske ett par gånger i veckan. Men det skulle ge stora hål i plånboken. 700 kronor per gång, det blir för mycket.

Skriet av Edvard Munch

Så provade jag med kiropraktorn på Vasagatan. Han sa att lederna såg bra ut, allt funkade. Han drog i benet, hårt och snabbt neråt, som för att förlänga. Sedan vände han mig på sidan och jag fick slappna av och andas ut, han tryckte kraftigt ihop höftleden. Jag tyckte inte att det hände något alls. Han sa att det var viktigt att träna så att lederna inte växte fast. Det är då man börjar gå, så som gamla gubbar gör, med små steg struttar de sig fram, ofta med en rullator som de håller sig krampaktigt fast vid. Släng rullatorn och ta till pumpstavarna i stället sa kiropraktorn. 600 kronor så var han färdig med mig. Jag slängde rullatorn. Jag har den bara när jag skall hämta posten ur brevlådan och när jag skall gå in till VSA för att måla, då lägger jag alla målargrejerna i korgen. Två gånger tog jag till pumpstavarna och gick runt ängen. Jag fick supersuperont efteråt. I ena höften. Jag hoppade över vattengympan och också yogan och tyvärr också måleriet. Nu sitter jag här med lika ont. Jag ringde till Beckerdal igår. Kanske han hade någon homeopatmedicin som skulle kunna hjälpa. De kommer nog med posten idag.
Jo jag ringde till vårdcentralen också igår och berättade om ontet. Jag vill få remiss till Sahlgrenska. Jag sa att det är som att bestiga berlinmuren att ta sig in på Sahlgrenska. Jag vet att det finns en träningslokal där med sjukgymnaster som kanske skulle kunna lära mig att gå bättre så jag inte belastar fel. Vet ni att det inte heter sjukgymnaster längre. De skall heta fysioterapeuter nu. Visst, jag tycker det är ett bättre namn. I samband med att jag skulle prova en medicin som heter Fampyra, så var jag på Sahlgrenska.

Egentillverkat silverhänge ”Eskimå”

Sjukgymnasten skulle kolla min gång. Han filmade när jag gick en sträcka i korridoren och så fick jag besked om att komma tillbaks efter att ha provat Fampyran under några veckor. Jag kom tillbaks och blev filmad igen. Jo då, det skulle nog bli bra. Vi tittade på filmen från förra gången och jämförde med nu. Det bedömdes att jag skulle ha nytta av Fampyran. Tyvärr fick jag så kraftiga biverkningar så jag kunde inte fortsätta med dem. Men då såg jag att det fanns träningsmöjligheter där på Sahlgrenska.
Anki på rehabiliteringsenheten på Sahlgrenska ringde och berättade att jag skulle få betald träning i tre veckor på Tenerfiffa på Vintersol i februari nästa år.  Hon tyckte att jag skulle träna upp vänsterbenet innan, så jag inte hade ont när jag kom dit. Hon rekommenderade att jag skulle kontakta neurologen på Sahlgrenska för att få förberedande träning. Jag kan ju inte komma till Vintersol som en sjukling. Hur skall jag då kunna tillgodogöra mig träningen. Så nu är jag igång med en ny cirkus. Det är inte annat tycker jag. Heltidsjobb med att må bra. Må bra och inte ha ont, må bra och ha intressant, stimulerande och rolig sysselsättning. Det krävs mycket planering och mycket energi för det jobbet. Jag är glad över att klara det än så länge.