Det är segt nu. Ställtiden, den tid då allt som skall göras förbereds, tar längre och längre tid. Mörkret gör sitt till, men så har jag också slut på pillren från homeopaten.Pillren, som gör mig så himla pigg och glad alla dagar. Jag känner att deppigheten och tröttheten kryper fram lite försiktigt nu.
Som väl är skall jag på nytt besök nästa torsdag. Å det skall bli skönt. Jag avskyr att vara trött. Det är det tråkigaste jag vet. Nu är klockan elva och jag sitter framför datorn med morgonrocken på fortfarande. Jag har bara hunnit med att äta frukost, läsa GP och skatteinformationen, som jag får från Björn Lundén på mail och att svara på några andra mail.
Jag har silverbesticken liggande sedan några dagar tillbaks på diskbänken. De behöver putsas. Och duken som jag tog ”ta-bort” på för att få bort fläckarna har redan torkat in nu. Utan att fläckarna tagits bort.
Nyss ringde sonen och frågade om jag lyckats greja det där med internetuppkopplingen. Jag fick en jättefin ljudförstärkare i födelsedagspresent. Mina söner vet att jag gillar att ha bra musik på när jag grejar här hemma. Tyvärr har jag en man som är mer intresserad av att se på TV. Det är också han som rört ihop allt med mobil, hemtelefoni och internet. Vi har två olika bundna abonnemang nu, men jag kan inte lyssna på Spotify i min nya högtalaranläggning och vi kan bara använda en dator. Sonen skulle rycka in och ringa till hemtelefonleverantören och fråga om den router vi har är trådlös. Han berättade att kontorsgrannen hade anlitat hjälp till liknande uppkopplingar och fått betala 15.000 kronor, som sonen sa, för ett enkelt jobb. Nu ville han inte att jag skulle råka ut för detsamma. Det är tur att vi har våra ungdomar. De fattar sådana här saker mycket lättare än vad vi gamlingar gör. Jag hörde Bodil Jönsson på TV-programmet sommarpratarna, där hon sa, att de unga klarar att ta till sig detaljer enklare än vi äldre, men att vi äldre kan se sammanhang bättre. Det var skönt att höra. Då är jag inte ensam med att aldrig minnas namn.
Jag som hade sådan energi när jag kom från konstutställningen på Änggårdens Hospice. Det gick snabbt över. Nu önskar jag inget hellre än att få komma igång med mitt arbete med kapporna och med målningen. Men jag kanske måste acceptera ställtiden tills jag varit hos homeopaten. Tyvärr är det långt till nästa torsdag och jag är ingen kul typ när jag inte mår bra. Lyckligtvis fick jag också Keplers nya bok i födelsedagspresent. Den är tjock och kommer nog att räcka tills dess. Då kanske jag kan hålla mig lugn. För hemfridens skull.