Jo, jag är hemma igen. Jag har varit i Strömstad i omgångar. Det är fantastiskt att vara med mamma och se hur hon klarar sin vardag. Jag har lärt mig att man inte får hänga upp sig på oväsentligheter. Det där med hygien och tandborstning är underordnat, liksom byte av kläder. Om man äter frukost på morgonen eller på kvällen har heller ingen stor betydelse. I alla fall inte om man som mamma äter honungssmörgås och dricker kaffe till alla frukostar och kvällar och mellanmål. Jag minns när vi var i Indien. Vi åt samma mat alla måltider, frukost, lunch, middag och kvällsmat. Kan så många människor ha det så, så kan väl också mamma. En hel del punschpraliner slinker ner under dagen. De ligger i en glasskål med lock och jag hör klingandet alla gånger locket lyfts av. Och många havrekakor blir det.

Mamma på träningscykeln

Hemtjänst kommer fyra gånger per dag. Den första klockan halv åtta på morgonen. Ofta är mamma redan upp då. Hon får ett par piller för sköldkörteln och så astmadosen och så den lilla supen för att hon skall äta bättre. Den var stark säger hon alltid med ett glatt skratt. Ibland låter hon dem hjälpa till med honungssmörgåsen och kaffet men oftast fixar hon det själv. Hon värmer vatten i en eltermos (jag minns inte vad det heter) och så häller hon lite frystorkat kaffepulver i kaffekitteln till bryggaren. Det uppkokade vattnet häller hon över i glaskitteln och sätter den på plattan i bryggaren. Hon förstår inte att kaffet redan är färdigt. Så skakar hon lite på glaskitteln och så är det färdigt. Det är bra att hon inte använder spisen när hon är själv hemma. Hon har använt spisen ett par gånger när jag var hemma och då glömde hon att stänga av. Fast vi har installerat spisvakt så det är ingen stor fara. Plattskydden blir svarta, men det är väl inte hela världen.

Mamma krattar gräset

För ett par veckor sedan ramlade mamma när hon, sent på kvällen strax före stängningsdags, gick till affären för att handla mjölk. I pannan blev det ett litet hål. Jag satte på plåster men det blödde igenom, så sköterskan fick komma och plåstra om. Sköterskan sa att det borde sys. Nu så här efteråt ser det bra ut. Men det var inte så vackert när vi dagen efter var hos frissan. Mamma skulle permanentas. Vi hade beställt tid för länge sedan. Det var en kraftig blåtira över halva ansiktet. Vad gjorde det när mamma var pigg och glad över att bli fin. Mamma gillar att vara fin. Att hon inte byter kläder har nog mer att göra med att det är besvärligt. Jag tror inte att hon känner lukt och hon ser dåligt p.g.a gula fläcken. Jag har talat med hemtjänst om det, men det är svårt att få till. Mamma är en bestämd person men behov av stor egen integritet. Henne kan man inte göra vad man vill med. Jag har föreslagit hemtjänst att de skall tappa vatten i badkaret på måndagar. Det är mammas baddag. Ibland glömmer hon att det är måndag och då blir det ingen badning den veckan. Vi får se hur de lyckas med den uppgiften.

Mamma hos frissan och blir fin

Soporna med kisseblöjorna verkar de ha koll på nu. Och tänk en morgon när Anita från hemtjänsten lyckades få mamma att byta blöja. Det luktade kiss sa Anita. När jag sagt så till mamma så har hon bara tyckt att jag varit löjlig och inte trott att det var sant. Anita bad med vänlig och bestämd röst att få ta av mamma blöjan. Det slutade med att mamma knallade in i sovrummet ensam och tog av sig blöjan och gav den sedan till Anita.

Jag har lärt mig massor om äldrevård. En pigg, snart 98-årig dam, med ett minne som bara sträcker sig över ett par minuter, och som man lätt kan vilseledas tro är alldeles senil, gör man inte som man vill med. I alla fall inte med min mamma. Hon väljer sina egna vägar och sitt eget sätt att leva. Det är fantastiskt att hon vill bo kvar hemma så vi kan komma och bo där med henne. Det skulle inte inte alls vara lika kul att hälsa på på ett äldrehem. Men jag fasar ändå för den långa svarta vintern som är på väg. Det blir ingen lätt match för mamma. Och kanske inte heller för oss och hemtjänsten.