”Jag skall åka till Paris”, sa hon och packade sin väska och gav sig iväg. Vi ser henne när hon far iväg bort under Älvsborgsbron med sin permobil. Å vad jag önskar att den föreställningen blir skriven.

Hans Sjöberg

Eller rättare sagt: å vad jag önskar att den resan blir av. Då skall jag också vara med. Vi skall åka med permobil till Paris.

Föreställningen ”Alla har fel” slutade så”: Jag skall åka till Paris. Föreställningen där allt var möjligt. Att regissera ett gäng med så otroligt olika fysiska förutsättningar kräver sin regissör. Det klarade Hans med glans. Föreställningarna var fullbokade, men jag hade verkligen önskat att alla kunde se. Den är för bra för att hamna i malpåsen. Att se att ett skådespel kan funka med ungdomar som inte kan tala, inte kan se och inte kan stå eller gå, det är nyttigt. Att innehållet dessutom med både humor och allvar pekar på begränsningar i dessa människors vardag är tankeväckare som alla borde få ta del av.
I tidningen MS handlar artikeln om Hans ”Med kreativiteten som drivkraft”. Han säger också där att MS är en pusselbit till i livet.Jag förstår precis vad han menar. Men pusselbiten måste användas på rätt sätt för att den skall passa in. Hans gör det. Och jag också tycker jag. Men det är inget enkelt pusslande. Man får hitta de rätta vägarna. De vägar man klarar av. Men jag tror nog att vi skulle kunna fixa den där resan till Paris också. Om vi väljer rätta vägar.