Jösses, nu har jag äntligen kommit igång med en massa måsten. Det tog tid. Efter Vejbystrandsveckorna, efter målarkursen och mitt födelsedagsfirande har jag inte lyckats få läget under kontroll förrän nu. Jag är i stort behov av stadiga rutiner. Annars funkar inget. Jag hade föresatt mig att jag under de två veckor som följde efter hemkomsten skulle ha fokus på matlagning, konstutställningar och träning.
Matlagningen gick åt pepparn. Av konstutställningarna har bara blivit en. Av träningen blev det bara två stycken halvtimmespromenader. Jag har varit så förbaskat trött och de två promenaderna gjorde det inte ett dugg bättre. Antagligen går jag fel. Jag använder fel muskler för att avlasta de som inte funkar alls och det sätter sig fel. Eller kan det vara så att jag har en madrass i sängen som är fel. Ont har jag i alla fall alla dar nu. Jag känner mig som en gammal gumma i kroppen. Inte gör det saken bättre av att jag satt en hel dag för att fixa bokföringen för ett företag som måste ha in momsen snart. Jag får ont när jag ligger fel, jag får ont när jag sitter för mycket och jag får ont när jag går för mycket. Då gäller det att göra någonting åt det.
Vattengympan på måndag gjorde susen. I alla fall mentalt. Jag blir alltid lika glad efter att ha varit på vattengympa. Efteråt behöver kroppen tid för återhämtning. Idag kände jag mig återställd. Efter tandläkarbesöket for jag iväg till några konstutställningar. Jag måste ju komma underfund med hur jag skall måla. Det går inte att hoppa från det ena till det andra. Jag minns när en av mina kollegor på revisionsbyrån sa.
Vi skulle köpa in en målning till konstföreningen, men konstnären var för ojämn. Jag vet inte vad han egentligen menade, men kanske var det så som jag har det, ingen kan se min stil. Jag famlar mig fram. Väl hemma gick jag in på nätet för att försöka hitta utbildning som skulle kunna passa en gammal 67-åring. Det finns många konstskolor, men var passar jag in? Jag fann att på fredag har konstskolorna information och utställningar på Svenska Mässan i Göteborg. Fantastiskt. Mitt i prick. Dit skall jag. Jag måste lära mig mera. Och det måste ske på en skola som inte kostar skjortan. Gerlesborgsskolan är alldeles för dyr. Så var den saken klar.
Jag har en sak till som jag måste ta mig an: jag måste lära mig att gå bättre. Jag hade sett att det finns något i Göteborg som heter Move and Walk. Det ligger här ute på Hisingen. Jag hade skickat in en intresseanmälan tidigare och fått svar per mail att jag skulle höra av mig. Så jag ringde. Jag fick veta att intensivträningen som skulle pågå under 4 veckor 2 timmar varje dag kostar 26.000:- och 2 veckor samma antal timmar per dag kostar 18.500:-.
PUH, det är alldeles för mycket pengar. Därför blev det patientansökan till Rehabiliteringsenheten också. Hos doktor Axelsson på Sahlgrenska har jag fått tid den 28 november och han måste skriva ett intyg på att jag behöver träningen. Nu har jag ju redan varit på träning på Landstingets bekostnad under 2013 så i år är det alltså kört. Om jag får det för 2014 så snart som till våren är kanske för mycket begärt, men ansöka kan jag ju ändå. Vi får se hur det går.
När jag nu ändå var igång med både det ena och det andra så bestämde jag mig för att fixa ändringen av verksamheten i mitt aktiebolag också. Jag måste specificera mig. Bolagsverket godkänner inte bara diversehandel. Det blev det en lång beskrivning över vad mitt AB kommer att pyssla med framöver. Redovisningsuppdragen och ljudinspelningarna som fanns där förut. De utökades med försäljning och tillverkning av silversmycken och konst, filmredigering och researrangemang. Jag har mycket att ta mig an om några pengar skall börjar rulla in för allt det där. Det gäller att träna mycket så inte entusiasmen försvinner. Träningen är det enda som håller humöret uppe.