Vi lämnar övernattningslägenheten i Verona och styr kosan mot Gardasjön. Dit är ca 3,5 mil. Jag hade tänkt mig en härlig heldag vid Gardasjön med bad och god mat. För 25 år sedan var jag och min kusin där och tältade på en camping på östsidan av sjön. Det var midsommar och vi hade bestämt träff med min dåvarande sambo och hans kompisar i Verona. Där satt vi och väntade. Varje hel timma var vi på plats på restaurangen vid torget. De kom aldrig. Bilen hade pajat i Chiasso. Nu skrev jag vykort hem till min kusin: ”Bättre en man i handen utan bil än en med Jaguar i Chiasso”.
Det blev liksom inte som jag tänkt mig den här gången heller, men av helt andra orsaker. Det var lördag och alla italienare hade styrt samma väg som vi. Nu ville jag se Gardasjöns västsida och vi åkte mot Sirmione. Då, för 25 år sedan, när vi tältade var det inga problem med att komma ner till vattnet.
Strandpromenaden i Sirlione
Nu när vi kom med egen bil var allt avskärmat för oss. Allemansrätten i Sverige är guld värd. Hotellen och campingplatserna tar all plats längs stränderna. Vi kommer fram till Sirmione först efter ett par timmar. Det gick inte fort. Vi parkerade bilen på en handikapparkering längs strandpromenaden och promenerade in till stan, jag på min elmoppe. Sirmione ligger längst upp på Sirmionehalvön som sträcker sig
Slottet Rocca Scagligera i Sirmione
in i Gardasjöns södra del och som förbinds med fastlandet med en bro. Vi tar oss in i den gamla stadsdelen, som är omgiven av en ringmur. Det är inga som helst problem att rulla fram med min elmoppe. De vackra gränderna kantades av fina trädgårdar, blommande magnoliaträd, restauranger och naturligtvis turistattraktioner. Jag köpte vykort, så nu hade jag två skrivna vykort utan frimärken. Det är alltid knivigt att hitta frimärken, men de säljs i tobaksaffärer.
På stadspromenad i gränderna i Sirmione
Jag läser i guideboken att ”Slottet Rocca Scagliera står på vakt vid halvöns bas och bortom byns smala gator finns fridfulla promenadvägar invid sjön och eleganta hotell”. Tyvärr funkade det inte med min elmoppe i slottet, det var dessutom 26 grader varmt och när vi kommit igenom stadens centrum kom vi fram till en liten allmän strand där vi kunde bada, utan badkläder.
Äntligen en allmän badstrand i Sirmione
Då är det inte så lätt att hålla humöret uppe. Hungriga var vi också så vi gick snabbt till närmaste restaurang. Göran vet att när hungern sätter in hos mig då är det kört med entusiasmen. Är det dessutom varmt så blir det ännu sämre. Som väl är så har vi luftkonditionering i bilen och med italiensk mat i magen så är alla problem ur världen. Nu leker livet igen. Trots att det inte blev något badat. Tänk Italien utan bad. Men vi är ju på affärsresa och då kanske man inte badar.
Vi styr hemåt. Till värdshuset Agritursmo Il Cascinale. Ca 15 mil tillbaka. Lite smått besviken kände jag mig efter dagens arrangemang. Det är i dessa lägen som jag känner mig handikappad. Jag måste visa mig nöjd och glad trots att jag inte lyckats genomföra det jag föresatt mig. Då måste jag alltid tänka på att utan andras hjälper hade jag inte kunnat ta mig fram alls på det sätt jag nu gör. Det hade i alla fall blivit besvärligare och jag är ju inte någon ungdom längre. Men i huvudet finns inga åldersgränser. Tyvärr sätter kroppen stopp. Vi äter en god middag på vårt värdshus och samlar energi till kommande dag.