Visst sitter det i huvudet. Jag har nyss läst ut boken med samma namn ”Det sitter i huvudet – Om viljans kraft att förändra ditt liv” skriven av Michael Södermalm.
Jag fick den av min kusin, som ofta peppar mig. Hon är en av mina coacher. Boken handlar om att man kan styra sitt liv och sin trivsel om man har rätt inställning och rätt attityd. Drivkraften är viljan och det berättas om hur du stärker dig mentalt för att må och prestera ännu bättre. Jag läser om hur man bemästrar sin rädsla och skapar självförtroende för att lyckas.
Boken berättar att man måste ha balans i livet. För att få ett hjul att snurra får det inte vara obalans, då snurrar inte hjulet. Man kan prova sig själv. Jag gjorde det och såg att jag har höga siffror på allt. Och det stämmer. Jag känner mig nöjd med livet.
Prova du också. Utgå från siffran 1 för missnöjd och 10 för supernöjd och notera var du ligger på alla delarna. Personen på bildexemplet har bara 2 på personlig utveckling och fritid och fysisk hälsa. Då kan inte hjulet snurra. Då måste man ta sig an de delar som känns mest bedrövliga. Målet är att försöka komma upp till minst 7 i alla delarna. Då snurrar hjulet fint och livet är i balans. Boken är på drygt 260 sidor så där finns mycket annat att läsa och lära.
Tänk vad livet kan förändras. Det förändras med familjen, med åldern, med omständigheter i omgivningen och ibland med kroppsfunktionerna. Vi var på kalas i påsken. Vi pratade bland annat om golf. Min bordskavaljer frågade mig om jag varit på longstaying någon gång. Jag hade ingen aning om vad det var och fick veta att man som golfare åker iväg långa perioder söderut och spelar golf hela dagarna. Hela grupper med golfkompisar åker iväg. Jag berättade att jag slutade att spela golf för snart 20 år sedan. Vid den tiden fanns inte särskilt många golfare och i synnerhet inte så många som kunde ta sig tid att åka ifrån småbarn och arbete så långa tider. Men visst har jag spelat golf. På mängder av golfbanor i Sverige, i Spanien, Frankrike, Tjeckien och ännu längre bort. Gräsmattorna såg i stort sett likadana ut överallt. Men visst var det kul. Jag känner fortfarande i kroppen njutning när jag tänker på den tiden. Men livet förändras. Man får nya intressen som passar bättre i nuet. Vill man gräva ner sig i att ”nu kan jag inte göra det längre”, så visst. Det är inte min melodi. Jag gillar förändringar. Jag är till och med nyfiken på förändringar. Hur skall jag klara? För varje steg jag klarar så blir jag ännu gladare. Och jag gillar utmaningar. Nästa utmaning är ett föredrag på Tuva bibliotek på måndag den 8 april. Jag skall berätta om livets förändringar och visa mina målningar och silversmycken. Ni är hjärtligt välkomna att lyssna och se.
Hej!! Måste skriva lite..VI kommer av samma släkt (vi är många) och alltid har vi ”peppat” – coachat varandra på ett kärleksfullt sätt (farmor, farfar, fastrar och farbröder och kusiner), och mor och far, får man inte glömma. Långt innan ordet coachning kom till. Det fanns en så god vilja. Det finns mycket att skriva om ”Jarssesläkten) och drivkraften däri. Michael Södermalm är personen – föreläsaren ( han är så BRA) som behövs i samhället när släkten/släktena är ”små” då jag tror att de närmaste är ..de största..”pepparna” fast Du ”peppar” ju genom Din blogg…t.ex. golf..då berömmer jag och min man varandra, gjorde iallafall. Nu har vi inte spelat på en del år, men får väl ta upp det kanske igen..för visst är det kul, brännkul……..Hej, hej!!!