Vi har nyss kommit hem från en helg hos mina föräldrar. De är 95 år gamla och bor hemma i ett 3 våningshus. Mamma tycker det är bra för då kan hon träna sina knän. De går upp och nerför trapporna alla dagar. Antingen skall de hämta posten, tvätta nere i källaren eller gå till affären tvärs över vägen för att handla. Jag ringer inte och förvarnar före vi kommer. Det beror på att det blir så jobbigt för pappa då. Mamma vill ha det städat och fint tills vi anländer och då måste pappa delta i städningen.
Nu har vi plockat bort julen. Min syster hade nämnt det och då satte mamma i gång med bortplockningen. Hon hade fått upp pappa på stolen för att ta ner julgardinerna. Pappa har det besvärligt med balansen. Mamma har svårt för att acceptera att pappa inte klarar allt. Pappa är snäll och låter sig övertalas till det mesta. Adventsstakarna och julstjärnorna fanns kvar, men det tyckte mamma var ok för det var så fint. Hon blev jätteförvånad när jag tog bort det. Hon tyckte inte alls det var nödvändigt.
Jag har hunnit med att göra ren diskbänken och spisen från matrester. Mamma är en häftig person som alltid lagar maten på högsta värmen på spisen. Det gör att det ofta kokar över. Brandvarnaren ljuder titt som tätt. Min syster anländer. Hon är som en virvelvind. Hon hjälper mamma och pappa jättemycket. Hon är en riktig ängel.
Mattorna åker ut. Dammsugaren tas fram liksom långkvasten och skurtrasan. Sängkläderna slängs utför källartrappen för vidare befordran till tvättmaskinen. Jag hänger på så gott det går. Jag tog mig bl.a. an pappas garderob. Mamma lägger alla pappas färdigtvättade kläder på byrån bredvid hans säng. Sedan lägger pappa in dem i garderoben. Det blir lite si så där. Och så hittar han inte. Så min arbetsuppgift blir att göra i ordning där. Jag sätter lappar på hyllorna. Långkalsonger, undertröjor med lång ärm, pyjamas, sockor och skjortor. Lådan med sockor var överfull. Mamma tyckte inte den skulle plockas ur för då köper pappa ännu mera sockor, säger hon. Två plastpåsar med sockor slängdes utför trappen för vidare befordran till bättre behövande.
Det är inte så enkelt att komma igång med städningen. Mamma och pappa börjar nog att acceptera att vi styr och ställer. Men vi känner motståndet. Kanske tycker de att de är till besvär. Jag vet inte. Det går bra när vi är två för då kan vi gadda oss ihop och bara köra på. Det är så klart lite känsligt att städa i sovrummet. Vi känner urinlukten. Lakanen luktar liksom kläderna som de haft på sig. Båda har inkontinensskydd men eftersom de inte känner lukt så känner de inte att de måste byta oftare. Det där är jättesvårt. Vi vet inte hur man uttrycker sig för att inte göra dem ledsna, så vi smyger ner det till tvätten.
Vi beställde städhjälp genom hemtjänsten. Den första gången de kom dit fick de inte städa alls. Mamma satte på kaffe så de satt vid köksbordet när min syster kom dit. Nästa gång var jag där och då blev det städat. Men vi gav upp och avbeställde. Mamma tyckte det var bra med träningen som hon får vid städningen. Det är bara det att det blir inte så bra städat. Två 95-åringar orkar inte.
Min syster hade med sig gäddpaté som var jättegod. Fiskgrytan som jag haft med mig blev också populär. Det är inte alltid som det faller i god jord. Mamma är f.d kocka. Hon har fixat mängder med kalas. Numera blir det ofta köttbullar med jordgubbskräm och glass. Mamma har svårt för att svälja och pappa är rädd om sina tänder. Vi brukar alltid ha med oss mat när vi skall hälsa på. Pappa gillar det, men mamma är alltid lika skeptisk. Det finns viss risk för att de äter för enformigt och får i sig för lite näring. De äter mycket mjölkmat och massor med kaffebröd. Men de får levererad energidricka från landstinget som stöd.
På kvällen sitter de i var sin fåtölj med hörselmatta. Hörselmattan är kopplad från Tv´n direkt in till hörapparaterna. Då hör de allt som sägs på Tv´n, men tyvärr inget som vi säger. Efter en stund somnar pappa. Mamma, som har svårt för det där med sömn, tar en insomningstablett. Den skall egentligen tas på sängkanten, men jag tror att mamma vill vara säker om att somna direkt så hon tar den lite tidigare. Det gör att hon också somnar efter en stund. Jag väcker henne och säger att hon måste gå och lägga sig, men hon är inte trött, säger hon. Hon somnar igen. Nu är hon som ett fyllo, vår lilla gulliga mamma. Men det är besvärligt. Jag blir så orolig för att hon skall ramla, när hon skall klä av sig. En gång fick hon för sig att bada efter att ha tagit insomningstablett. Då vaktade jag stenhårt. Jag kikade in genom badrumsdörren massor av gånger för att se om hon skulle drunkna. Jag förstår att det är besvärligt för pappa. Mamma är så oförsiktig. Och envis.
Vi sover i källarvåningen. Köksgolvet ovanför är som en gitarrlåda. Jag hör alla steg. Mamma är uppe flera gånger på natten och börjar med frukosten vid 6-tiden ibland. Jag blev irriterad förr. Nu har jag lyckats vända tankarna och tänker alltid att hon går däruppe – hon lever. Det är lite klurigt att veta hur man behandlar gamlingar. De gör så mycket, så annorlunda. Men det är otroligt lärorikt. Vår snälle pappa och vår lilla fina mamma
Känner igen mycket!
Jag förstår det. Du har väl din pappa boende hos dig. Det är ett nöje att ha sina gamlingar hos sig, men det blir lite fundersamt emellanåt. De har små egenheter som vi blir överraskade av