Ja det blev för mycket firande – som vanligt. Men det är det värt. När man har MS vill man ofta så mycket mer än vad kroppen klarar av. Jo det gäller väl många, men det är nåt särskilt när man har MS. Man tar liksom slut alldeles för tidigt.
Sönerna med familjer kom hem på söndag och så Görans syster och hennes man. Det blev 10 pers + oss två = 12. Jordärtskocka till förrätt, som Göran fixade, hjortgryta med potatismos och glass med blåbär, jordgubbar och havtornsbär till efterrätt som jag grejade i ordning. Och så skulle det fixas lite fint och dukas med bästa servisen
Bordet är dukat
Måndag morgon skulle jag iväg och träffa Raija, arbetsterapeuten som skall hjälpa mig att få en moppe. Därefter iväg till akupunktören och sedan hem och sova hela eftermiddagen. För efter akupunktur blir man jättetrött. På tisdagsförmiddagen var det Qigong och på kvällen ny dukning för ett nytt firande på den riktiga födelsedagen. Med ny soppa och ny gryta och ännu en glassefterrätt. Där gick gränsen. Jag fick hoppa över silversmidet på onsdag förmiddag och sov i tre timmar i stället. På eftermiddagen kom Görans dotter med fantastiskt fina lilla Emma, 2 veckor gammal med en jättefin blomsterbukett. Förkylningen kom som på beställning. Det var bara att vänta in kroppen genom att vila de stunder som var oplanerade. Vattengympan i morse fick stryka på foten, tyvärr, den som jag gillar så himla mycket. Men målarkursen kunde jag inte svika.
Vi fick häftiga övningsuppgifter av Alina idag. Vi fick enligt hennes order rita med kolkrita på 10 sekunder en hund, en katt, ett träd o.s.v. Efter att ha placerat allt på bladet, som var stort den här gången, skulle vi färglägga. Det blev väl ungefär som när vi var små tyckte vi
snabbmålningen i intuitiv målningskonst
Alina under efteramalysen
Det var förbaskat kul även om vi nog inte tyckte det blev så himla bra. Hon ville ha oss till att inte vara så kritiska utan måla inifrån intuitivt som hon kallar det.
Tja förkylningen är väl förhoppningsvis på väg bort nu hoppas jag. Det gäller att ta det lugnt emellan varven och vila ordentligt. Konstigt det där med att man alltid får ”bakrus” efter att ha haft roligt. Då menar jag inte vanligt bakrus, utan sån´t som vi MS-sjuka får efter att ansträngt oss mer än vad kroppen egentligen önskar. Men jag tycker det är värt ett bakrus lite då och då. Tiden har jag ju – som pensionär nu när jag fyllt 65.
Hej Britt Marie, begåvade kvinnan.
Jad tycker så mycket om din individuella målarstill.
Intressant att läsa om din upplevelse av Intuitiv Målnings möte med snabba teckningar. Kul att du har iaktagit det som var viktigt: att känna sig som ett barn som ritar. Minns du vår samtal innan denna ”övning”om det att varje människa är individuell och oärsättlig? Och det kan man se på bl.a. vår autograf som vi måste skriva på alla viktiga pappar? Det är aldrig det samma hos en annan människa. Jag ville bidra med denna övning att du ska se att det stämmer. Våra målarstilar visar det. Genom att skissa snabbt hade ni inte en chans att tänka (man tänker inte hur man stavar när man skriver på sitt namn). Alla hade samma villkor (samma motiv) och alla målade sedan de motiven med individuellt valda färger. Det blev väldigt olika tavlor. Ingen var de andra lik. Vi har inom oss allt som är vårt, individuellt. Vi måste bara ge oss chns att ta fram det, bekräfta det och sedan känna det igen som ens egen. Det är därför var det viktigt att du ser det utan att kritisera. Se din tavla och lära dig att det är du. Ibland är det svårt, ibland är det lättare. Jag hoppas att du ser skönhet i dina bilder och kan njuta av de. Om inte just nu så kanske i framtiden. Hälsar varmt Alina W.