Jag vaknade med stor irritation över statens stöd till företagen. Jag det är inget fel på själva stöden, men det tar för lång tid. När ärendena blivit klara har företagen nästan gått i konkurs.
Vad jag var mest irriterad över var egentligen det där med att de bakåtdaterade regelverket. Det bestämdes att man inte fick ta ut utdelning om man får stöd från staten. Det är inget att säga något om. Men när de går ut med stödåtgärderna i maj och meddelar att reglerna skall gälla från mitten av mars då blir det fel. Ingen visste något om det där med stöd i mars-april när de första boksluten blev klara. Ingen kunde då koppla ihop stödet med utdelning. Hade man då skickat in årsredovisningen tidigt och beslutat om utdelning, så vändes allt upp och ner i maj. Permitteringsstödet hade sökts. Personalen jobbade bara 20 % och staten skulle betala 80 %. Så kom beskedet att stödet skulle återbetalas p.g.a utdelningen. Lönekostnader för heltidsarbete skulle betalas ut för 20 % arbetsinsats. Så jag har tagit halva dagen till att skriva brev. Som redovisningskonsult slås benen undan när man inte kan ge bra råd som går att lita på. Trots att en extra bolagsstämma beslutade om utdelning 0 kronor så ser det inte ut som om det skulle kunna bli något stöd. Företagarna blir alltså grundlurade. Bättre då att säga upp personalen när verksamheten inte ger några intäkter.
Och nu innan Tillväxtverket gett slutligt meddelande så är det omöjligt att söka stöd för fortsatta perioder. Man sitter som i en rävsax. Jag tycker synd om småföretagaren.