Long time no see. Ja jag har haft fullt upp. Först med min kropp. Det tog tid att komma tillbaka. Jag var så arg. Alla dagar var jag fylld av en kraftig aggression mot sjukvården. Allt hade ju gått fel. Och när jag tänker på det nu känner jag lust att skriva om det. En gång till och en gång till. Men nu får det väl vara nog. Jag försöker att intala mig själv med att nu lever jag i de friskas värld. Nu är det slut med sjukvärlden för min del. Men mina ben tog stryk. De har aldrig repat sig och jag har insett att det kommer de heller aldrig att göra. Jag är för gammal nu att orka träna upp dem.
Men jag har kommit på andra träningsformer. I vardagen. Med att laga mat. Det trodde jag väl aldrig. Matlagning har liksom inte varit min grej tidigare i livet. Efter att jag hittat Middagsfrid så tycker jag det är kul att laga mat. Varannan vecka på måndagskvällen kommer Middagsfrid med fyra påsar fyllda med mat för två personer för fyra dagar. Det är massor med goda grönsaker, en dag kyckling, en dag fisk och någon enstaka gång kött. Recepten är otroligt lättlagade och fyllda med kryddor som jag aldrig skulle komma på att använda. I alla fall inte så många på en gång. Men det blir gott. Jag brukar säga att det känns som julafton när Middagsfrid kommer med påsarna och vi fyller kylskåpet.
Med hjälp av den fina stolen med hjul tar jag mig fram i köket. Jag öppnar skåpsluckorna och kör in knäna under bänken och sitter och skär till alla grönsakerna. Serveringen och att bära alla grejerna till uterummet där vi sitter och äter får jag hjälp med av min käre make. Det är en stor lycka att vi är två.
Men man kan inte bara ha måsten att fylla livet med. Den andra träningen är med självklarhet mitt måleri. Sååååå roligt. Förra helgen hade jag utställning i samband med Konstrundan Västra Hisingen. Måleriet är min livsgnista som gör att jag kan hålla mig vid gott humör alla dar. Jag hade 53 målningar utställda. Det var verkligen kreti och pleti, så jag hade ingen möjlighet att komma på en bra titel. Jag ställde ut nästan allt jag målat och det är väl inte det allra bästa sättet att ställa ut. Jag måste nog som alla andra försöka måla in mig i ett hörn. Så de kan säga att ”så här målar Britt Marie”. Men hur kul är det. Jag tränar mig på att måla allt. En dag så kanske jag har hittat rätt. Inte vet jag. I morgon startar kursen i Fritt måleri på Art College. Jag har mailat till min fröken, Ulla. Jag skrev att jag är född utan humor och utan fantasi och det måste man väl ha för att kunna leka sig fram i måleriet?
Jag fick till svar:
Jag tror, och har sagt till dig förr, att du kanske skall försöka ta in det jag försöker förmedla till dig lite mer, så att du ”bryts loss” från det invanda, om du vill hitta Din själ i ditt måleri.
Strunta i andra konstnärer. Låt dig kanske inspireras, men inte följa deras bilder så ”slaviskt” som du gjort tidigare.
Kom till kursen och försök med min hjälp hitta dig själv i måleriet! Utan prestationskrav!!
Hoppas dessa rader kan vara till någon hjälp i ditt sökande.
Ja käre gud. ”Har sagt det förr”. Men jag begriper inte vad det är hon menar med det hon sagt förr. Jag vet att jag skall sluta följa andra konstnärers måleri så slaviskt. Men jag har lärt mig massor av att göra det och jag vet att så gör de på konstskolorna också. Jag minns att jag blev jätteirriterad över att jag i kursen för ”Fritt måleri” skulle måla av en bild på en målning av både den ena och den andra konstnären. Och låta mig inspireras när läraren hela tiden vill att det skall bli så himla likt. Men nu jäklar skall jag utsätta min fröken för det hon sagt. Hon skall minsann få förklara hur hon menar. Jag skall nog hitta mig själv till nästa konstrunda – hoppas jag.