Fem dagar hos mamma. Det är mysigt att vara där men det kräver att man har bra tålamod. En dag berättade jag på förmiddagen att vi skulle ha middagsgäster (egentligen lunchgäster). Det skulle jag inte gjort. Jag vet inte hur många gånger mamma frågade vem som skulle komma och när de skulle komma, hur många de var och vad vi skulle bjuda på. Det var ett fasligt frågande hela förmiddagen. Jag berättade att det skulle komma fem stycken. Det var min syster med man och min bror, som kommer mera sällan. Det skulle vara fint så mamma dukade fram fem tallrikar i vardagsrummet med silverbesticken och glas. Servetterna var slut. Hon räknade tallrikarna gång på gång och frågade om det var rätt att det skulle komma fem personer eller var det sex eller…?

Hemtjänst-Hugo o mamma på väg till affären

Hugo från hemtjänsten kom klockan elva som vanligt. Mamma har nyss fått beslut från biståndsbedömaren att hon skall få hjälp med att gå till affären och handla. Affären ligger på andra sidan vägen. Jag hade skrivit en liten lapp som Hugo stoppade i fickan. Mamma räknade pengarna flera gånger och frågade om de skulle räcka. De knallade iväg. Mamma tyckte de skulle ta genvägen. Den är kortare men nästan helt igenväxt. Jag föreslog att de skulle ta den stora vägen. Då får de gå på den gamla E6-an. Mamma ser nästan inte alls längre så den är farlig för henne när hon inte har sällskap. Men nu har hon ju Hugo. Jag hör henne ropa glatt till mig: ”vi kommer tillbaks framåt kvällen”. Mammas humor är det inget fel på. Hon var nog lite mallig när hon arm i arm knallade iväg med Hugo. De kom hem med mjölk och honung och servetter och övrigt som stod på lappen. Hugo fick ledigt och åkte iväg till nästa vårdtagare. Mamma och jag fortsatte med bestyren inför kalaset. Mamma lade servetterna prydligt vid varje tallrik. Hon har alltid gillat att ha kalas.

Mamma håller ett vakande öga över bjudningen.

Jag får passa som om jag hade ett litet barn som skulle hjälpa till i köket. Plötsligt var alla plattorna avstängda. De var ju så varma sa mamma. Och vad var det i ugnen. Ugnsluckan öppnades titt som tätt. Grytan med alla grönsakerna var svår att låta bli för mamma. Hon var rädd för att det skulle bli vidbränt och ville röra. Jag sa att jag inte ville ha grönsakerna söndermosade. De små tomaterna skulle vara hela. Men, sa mamma, skulle det inte koka lite till. Grönsakerna var ju bara halvkokta. Det där med tuggmotstånd gick inte hem hos mamma. Så hon satte på spisen igen när jag inte såg. Gästerna kom och mamma kollade om allt såg ok ut på bordet. Mamma uppträder som hon alltid gjort. Att det inte var hon själv som fixat maten tror jag knappt hon har en aning om. Vi brukar alltid säga att det var så gott och då ser hon så nöjd ut och säger att det var roligt att det smakade bra. Tallriken som mamma fått att äta av är inte samma mat som den vi äter för mamma kan inte svälja utan att maten passerats noga. Så hon får en väl mixad soppa. Nu har vi avbeställt matleveranserna som kommer från äldreboendet. Det känns som om det var mest för vår skulle som mamma fick den maten. Det var mycket mat som lämnades till fåglarna eller slängdes i soporna.

Mamma med kaffe och den älskade honungssmörgåsen

Mamma gillar inte middagsmat. Hon är en smörgåsmänniska sa en kvinna från hemtjänst. Och honungssmörgåsarna är det mamma helst vill ha. Egentligen tror jag att idéerna tryter hos mamma, så det är därför hon alltid tar en honungssmörgås. Hon kan inte komma på något annat. Men nu har vi fyllt kylskåpet med olika soppor och hälsodrycker och hemtjänst har fått utsträckt tid för iordningställandet. Hemtjänsten är verkligen guld värd. Hade sjukvården haft 10 % av hemtjänstkvalitén så hade sjukvården varit ok, säger min svåger. Och han har rätt. ) alla fall när det gäller hemtjänsten i Strömstads kommun.