Hej alla kära kära läsare
Jag satt ute på trappan och filosoferade en stund så här på lördagsmorgonenoch så kom jag att tänka på att det måste väl ha gått ett helt år nu sedan jag skrev på min hemsida/blogg första gången. Jag gick in och kollade och såg att ettårsdagen redan passerat. Det var den 16 augusti 2011. Jag ser att 9.254 personer varit inne och läst i hemsidan under den här tiden. Det är 25 personer i genomsnitt per dag under ett helt år.

Jag hoppas att det funnits något av intresse för alla er som gått in för att läsa och att jag kanske lyckats att sprida ett litet uns av inspiration i er vardag. Det skulle göra mig jätteglad. Fast egentligen startade jag bloggen för att jag kände att jag själv behövde stöd för min egen situation. Jag skulle åka iväg på rehabilitering till Sommarsol i Vejbystrand. Jag skulle tillbaks till det ställe där jag vantrivdes så innerligt några år tidigare under tre superlånga veckor. Jag ville inte en gång till uppleva detsamma och förberedde mig noga. Det blev inte som jag befarade. Inget av all den sysselsättning som jag tagit med mig blev använd. Det var inte bloggens förtjänst, utan allt trivsamt sällskap med fantastiska människor. Dessa tre veckor blev något helt annat. Tre veckor som jag minns med glädje. Jag känner stor kärlek inom mig när jag tänker på Sommarsol, på personalen, på all träning och sist men inte minst på alla mina nyvunna vänner som jag delade samtalsämnen och funderingar med under tre alltför korta veckor.

På kvällspromenad i Vejbystrand

Ja, nu när jag tänker tillbaks på veckorna på Sommarsol, så känns de alltför korta. Nu när jag sitter i mitt eget hem och skriver. Jag är inte lika stor i korken när jag varit hemifrån ett tag. Det räcker i allmänhet med 14 dagar för att jag skall få hemlängtan. Därför händer det sällan att Göran och jag åker iväg på längre resor än att vi kan återvända hem efter ett par veckor. Hem till vardagsrutinerna, samma, samma varje vecka. Det är de små detaljerna som ger min vardag glädje nu.

En ros till Vejbystrand

Men jag har haft det fantastiskt kul under det bloggår som gått och jag tänker fortsätta. Så jag hoppas ni också kommer att följa med mig på vägen. Tack för att ni är med mig