Jag har packat färdigt för en ny resa till Strömstad. Mamma skall till hörcentralen för att få ordning på sina hörapparater. Kanske lyckas de ställa in apparaterna så mamma kan höra vad vi säger i telefonen. Det är trist när man som jag bor långt hemifrån, att inte kunna tala med sin mamma. Vi har köpt telefoner med inbyggd hörslinga men inget hjälper för mamma klarar inte att hantera tekniken. I morgon bär det iväg till Uddevalla lasarett. Jag minns inte om det var ansiktsskorvena eller ögonlocken som skall fixas till. Det är mycket nu. Jag känner mig lite trött. Det är klurigt det där med gamla föräldrar som vill bo kvar där hemma och inte vill bli omhändertagna av samhällsvården. Och när jag tänker på den omvårdnad som beskrivs i tidningarna så önskar jag att mamma och pappa klarar sig hemma så länge som möjligt. Men när kommer den tidpunkten då vi barn förstår att vi inte kan bemästra situationen längre? Jag tänker också på min syster som städar hos dem varje vecka. Hur länge skall hon orka vid sidan av sitt heltidsarbete?

Just nu känns det lite tungt att åka hemifrån igen. Men när jag tänker på hur glada de blir när jag kommer så lättar det. En av dagens uppgifter är att få mamma att bada och att få pappa att duscha innan vi skall ge oss iväg i morgon. Det känns ju lite trivsammare om de luktar gott. På grund av inkontinensen så är det där inte någon självklarhet. Jag skall rulla håret på mamma så hon blir fin. Och så skall blöjor och rena kläder plockas fram. Det är ett fasligt sjå. För två 95-åringar tar det lång tid att bli klara för avfärd. Men när vi väl är i bilen så är det trevligt. Då blir alla på gott humör. Då är vi på utflykt.

Mamma och pappa på sommarutflykt