Det störtregnar ute idag. Vilken tur att jag fick ändan ur vagnen och kom iväg så tidigt på min halvtimmaspromenad. Vet ni, jag tog gå-stavarna idag. Det är helt fantastiskt att jag kommit så långt i min träning. Och det funkade. Jag klarade hela sträckan runt ängen och runt dagiset, runt 2 kilometer utan rullatorn.
Jag tänkte på varenda steg jag tog. Lyft låret, fram med hälen som sätts i först, rulla fram på foten och känn att framdelen av foten tar över vikten och stampar ifrån så att det andra benet kan ta sig fram. Jag får inte glömma att få med höften. Höfterna skall vickas på så som mannekängerna gör. Det hjälper till när benet förs fram. Och axlarna skall ner och gunga med i gången. Ja jösses, det är mycket att tänka på för att få allt på plats.
Men jag tänker på annat också. Morgonbussen gick precis förbi – tom, som den oftast är. Jag begriper inte hur busschauffören kan stå ut med en sån oviktig arbetsuppgift. Bussarna går här förbi en gång i halvtimman, nästan alltid tom. Jag passerar ett av husen på andra sidan ängen. Utanför framsidan av huset står ett jättehögt lövträd. Alldeles inpå ingången och fönstren. Det ser alldeles mörkt ut där inne. Jag som svärmar så mycket för ljus. Det är väl tur att jag inte bor i det huset. Men man kanske vänjer sig. En kvinna står och väntar på bussen. Hon bor ett stycke upp i backen. Hon ser att jag bytt ut rullatorn och berömmer mig för min idoghet. Det värmer.
Jag går in i vår trädgård genom pergolan som nu börjar bli överväxt med honungrosen, vindruvsrankan, kaprifolen och humlen. Jag blickar in åt gräsmattan och ser alla nattljusen. Jag måste komma ihåg att ge min man beröm. Det är en stor lyx att ha en egen trädgårdsmästare. Jag fortsätter med hantlarna. 5 minuter är det som gäller. Jag utökar träningen med redcorden. Vänsterbenet måste tränas hårt. 6 gånger framåtböj i 2 omgångar och sedan 10 gånger framåtböj i 3 omgångar. Fy tusan så jobbigt. Ni kan inte tro att detta lilla kan vara så jobbigt. Utan automatisk förbindelse med hjärnstyret så måste alla rörelser ske ”manuellt”. Det kräver stor hjärnkoncentration och tar all energi.
Nu är jag alldeles slut. Färdig för lite frukost.