Jag fick ett mail som svar på mitt inlägg om Nya mediciner för MS-sjuka med anledning av det hon sett i filmen om Lena. Jag tyckte det var så intressant att jag gärna vill dela med mig. Tack för en fantastisk bra tankegång. Jag skall framföra den till min MS-läkare.

En ros för dina tankar

Hej Britt Marie,

Nej jag menar inte att du skulle åka till Polen och göra detta utan precis som du säger invänta eller varför inte försöka driva på så att svenska sjukvården gör detta?

Kanske nåt att ta upp med läkaren när du träffar honom nästa gång? Att göra ballongsprängning är ju idag en väldigt vanlig operation, vanligare än den ablation som jag har gjort. Var och varannan människa låg ju inne för att göra ballongsprängning de gånger jag har legat inne, fast då pga av kärlkramp. Men jag skulle gissa att tillvägagångssättet av operationen är densamma. Och jag måste säga att det var ju en otrolig skillnad före och efter hennes operation.

Det måste ha varit en fantastiskt känsla för henne.

Kan nog jämställas med hur jag kände det efter jag hade genomgått ablationen. Innan så kände jag mig lika ”pigg” som en 100 – åring och orkade ingenting och efter operationen så är jag förvånad över hur mycket jag orkar med. T ex idag har jag varit ute och cyklat i 2 timmar, vem trodde att jag skulle kunna göra det för några år sedan? Inte jag i alla fall.

För min del så har ablationen gett mig livet tillbaka känns det som. Det är nog samma känsla som Lena kände efter sin operation.