Jag har varit på målarkurs igen. Det var den sjätte gången, av sju. Det närmar sig slutet nu. Jag hade hoppats att den intuitiva målningen skulle kunna ge mig indikationer om vad jag skulle måla. Men tyvärr famlar jag fram fortfarande. Alina säger alltid, det är bra, fortsätt så, så kommer det till dig. PUH, inget kommer till mig. Jag har nog ingen fantasi. Vi analyserar tillsammans i gruppen efter att alla våra målningar hängts upp väggen. Så sitter vi och filosoferar över vad vi ser. De andra kan se olika figurer i målningarna. Det kan vara fåglar, människor eller något annat. Jag har det besvärligt.

"Strävan"

Jag måste nog inse att jag aldrig blir någon Chagall eller Picasso eller Schiöler. Alina säger; varför skall du bli någon, du är ju redan någon. Ja, men jag ser ju inte vem jag är. Det bara spretar åt alla olika håll. Jag minns en gång då jag var med konstföreningen på jobbet och handlade in konstverk. När vi kom tillbaks med en jättefin målning av Thomas Willard, sa ett proffs till oss; det var inget bra köp för han är så ojämn och så spretig. Precis som jag. Spretig. PUH, jag måste nog träna mycket för att se vem jag är. Än så länge får jag väl acceptera att jag är ansiktslös då.