Vernissage på VSA

Affisch inför vernissagen på VSA

Affisch inför vernissagen på VSA

Hej
Jag heter Britt Marie Skogh Dave
Jag vill önska er alla hjärtligt välkomna. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle komma så många. Att så många prioriterat tid för att komma hit och besöka VSA och min utställning.
Jag säger som Bodil Jönsson – tid är det enda vi har. Det är det enda vi kan vara riktigt säkra på att vi verkligen har. Och den tid vi har är det viktigt att hushålla med på rätt sätt. Så att vi mår bra inne i oss. Det är inte alls lätt. Livet är inte alls enkelt. Att söka lyckan är verkligen ett heltidsarbete. Man måste ta vara på den tid man har.
Det blev jag upplyst om år 1995.
Då fick jag diagnosen MS.

Jag skall under de närmaste 5 minuterna berätta om hur det gick sedan

Det var under en period av mitt liv då allt var ett stort kaos. Jag tror att när livet ser ut så och kroppen mår jättedåligt då kollapsar den till slut. Jag fick MS. Så ta vara på ert liv. Ni har bara ett.

Jag fortsatte att jobba som vanligt ett tag, men insåg när mina händer inte kunde styras när jag skulle fixa håret och när jag var på kundbesök och inte kunde bära matbrickan själv p.g.a dålig balans, då var det dags att lägga av.

Jag lade ner min revisionsbyrå och började aktivt arbeta mig fram till ett annat liv. Jag satt hemma på soffan och sa; det är tråkigt, det är tråkigt, det är tråkigt, ända tills jag tröttnade och kom på något som jag kunde göra den dagen. Jag gick på gruppterapi tillsammans med andra, några hade gått in i väggen och kunde bara gå små promenader runt sitt eget hus.

Jag har alltid haft många fritidsintressen. Nu hade jag tvingats lämna skidåkningen och  golfen och att springa i Skatås var ju inte att tänka på.

Det tog tre år innan jag lite försiktigt kom igång med det nya livet.

Nu tränar jag varje dag. Det är mitt arbete. Yoga och  vattengympa en gång per vecka, gym 2 ggr/vecka och 3-4 dar med ½-timmas  rullatorpromenader i veckan. Allt för att slippa ifrån rullstolen så länge som möjligt. Jag har en trehjulig elcykel och jag har köpt mig en fin elscoter för att kunna ta mig runt på shoppingrunda och nu också en V50 där jag kan få plats med allt.

Vi sidan av mitt arbete så måste jag ha fritid. Det är den som håller uppe humöret. Har jag inte rätt humör så orkar jag inte träna och tvärtom. Det hänger ihop.
Jag började med silversmide redan för drygt 10 år sedan. Jag gillar att fotografera och filmredigera. Vi reser mycket och där fick jag chans till mycket filmande och fotograferande. Vi var i Alaska 2007 och såg en massa totempålar. Jag fick för mig att jag skulle lära mig att göra totempålar så jag gick in på nätet och kollade om det fanns någon kurs för det här i Göteborg. Det var i november 2008. Det var där jag hittade VSA.
I hemsidan läste jag att man kunde lära sig drama. Regissören Hans Sjöberg var ledare. Sedan dess har jag varit med i flera teaterföreställningar och senast i förrgår hade vi styrelsemöte i teaterföreningen Kattma, med diskussioner om nya teaterideer.

Jag har målat lite då och då under årens lopp. Jag målade i olja då, men det var alldeles för långsamt. Så jag bytte till akvarell och senare akryl. Måleriet tog riktig fart efter att jag varit i Gerlesborg på kurser och så har jag gått i skola hos Alina Witwiska under några år.

När så Natalia frågade om jag ville ha utställning här så gick hjärtat upp i halsgropen och jag hörde mig själv svara ja. Så nu är vi här.

För fyra år sedan var jag inne i en period då jag såg rullstolen plötsligt närma sig. Sjukdomen går så sakta framåt att man märker förändringarna först efter ett tag. Då tog jag in målningen som terapi. Jag målade akvareller med rullstolar på allt.
Men det var ingen rolig värld så jag tröttnade och anmälde mig till en kurs i abstrakt måleri i Gerlesborg. Här fanns inga begränsningar. Det var skönt att inte behöva hålla sig till verklighetens begränsande ramar. Jag gick på kurs hos Alina i intuitivt måleri, där vi använde akryl. Små detaljer dök upp ur det abstrakta.

Nu är jag inne i en period då jag målar med både äggtempera och akryl och bilderna blir ofta lite diffusa och skugglika. Det är en blandning av abstrakt och intuitivt. Det gillar jag  just nu. I höst blir det en kurs i Gerlesborg som heter ”Fånga ljuset”. Så det kanske blir mycket djup och ljus framöver.
Jag lärde mig Vedic Art hos Alina och skickade efter färg hos Vedic Art-grundaren Källman på Öland. Euforia är helt målad i äggtempera.

Nu känner jag att jag landat. Jag har landat i konstens värld. Allt jag tänker på är tillverkning. Vad skall jag göra härnäst. Nya projekt hela tiden, så jag fortsätter.

Kanske blir det flera utställningar, kanske får ni se mig i ett nytt skådespel eller kanske får ni se en ny film, kanske om Alaska och Hilma. Ja, vi får se.

Det är jättekul att så många kommit hit.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *