När cyklonen drog förbi

Så plötsligt en dag, mitt i alla glada och lyckliga dagar, med Saxnäs, födelsedagskalas och strålande solsken, tog det stopp.

Skriet av Edvard Munch

Skriet av Edvard Munch

Dagen startade med en trivsam frukost i orangeriet tillsammans med syster och svåger. Det är alltid lika mysigt att vara med de närmaste. Vi brukar skoja om att ”vad skall vi med kompisar till, vi har ju varandra, inom familjen”. Efter frukosten vinkar vi hejdå. Så kort det blev. Min andra syster ringer från Portugal. De spelar golf och umgås med en himla massa andra bekanta som är där. Min man säger att kanske rosorna skulle kunna klippas, men ångrar sig. Det är nog för tidigt. Musörona har inte synts till än. Han går ut och börjar med annat trädgårdsarbete. Där står jag. Kvar. Pang. Det är som en tropisk virvelstorm, som en cyklon, som drog iväg med mig. Jag är jättetrött. Huvudvärken håller på att spränga sönder hela huvudet och jag börjar gråta. Jag känner mig plötsligt helt värdelös. Golf, mingla, trädgårdsarbete. Allt är lika omöjligt för mig just då. Tårarna rinner nerför kinderna. Jag försöker att läsa GP, men har svårt för att koncentrera mig. Jag bestämmer mig efter en stund för att ta en promenad med rullatorn. Det brukar hjälpa.

Förvirringen - av mig själv

Förvirringen - av mig själv

Det känns inte alls bättre. Tårarna slutar inte. Här går jag i solskenet. Med rullatorn,  som min enda mingelkompis. Jag försöker att tänka positivt för att få mig på gott humör. Visst kan jag spela golf. Det finns ju golfvagnar som man kan köra med. Man behöver inte gå. Och mingla, det har jag väl aldrig haft några problem med. Men det är det där med identiteten. Jag är en sjukling. ”Hon som har MS”. Jag blir ledsen igen. Hur mycket måste jag träna för att bli golfproffs, peppar jag mig med att tänka. Eller något annat, kanske. Bara jag skulle kunna få en annan identitet. Jag gillar inte att vara sjukling. Min egen syn på mig själv är en annan.

Alutiq Spirit Mask - av mig själv

Alutiq Spirit Mask - av mig själv

Jag lägger mig och sover när jag kommer hem efter promenaden. Jag går upp och äter, men lägger mig igen. Gråter och sover. Framåt kvällen börjar det ljusna. Jag tittar en stund på TV, men lägger mig tidigt.

Morgonen därpå har cyklonen dragit vidare. Rusningen sitter kvar lite i kroppen, men det känns att stormen bedarrat. Jag har varit med om det tidigare. Kanske är det ett kort MS-skov. Kanske är det ett tecken på överansträngning. Jag minns att jag sa, när jag var i Saxnäs, att om kroppen kunde tala skulle jag bli utskälld ganska ofta. Att cyklonen kom var kanske en utskällning från kroppen för att jag inte lyssnat.

Praktmagnolia och påskliljor i vår egen trädgård

Praktmagnolia och påskliljor från vår egen trädgård ger jag till min tålmodige man

Men om det är villkoret för alla dessa fantastiska dagar, så ok då. Om en cyklon måste dra förbi någon gång i kvartalet när lågtrycket blir för kraftigt, så ok då. Om det är priset jag måste betala för alla andra roliga sysselsättningar som jag håller på med, så ok då. Jag köper det för jag har det fantastiskt kul alla andra dagar i mitt liv.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.