Matlagning som fritidssysselsättning

Efter en lång helg hos mina föräldrar och en dags bakrus som vanligt, så är jag igång igen. Trots allt motstånd i kroppen ser jag arbetet uppe hos min mamma och pappa som en bra träning. Där finns trappor mellan våningarna som man måste gå upp och nerför för att klara av de vardagliga sysselsättningarna. Första trappträningen uppför bär till frukostbordet, sedan bär det nerför för att komma till duschen. Så där håller jag på hela dagarna. Det gäller att hålla igång säger mamma. En får inte lägge sa té.

En av Alaskas vackra stentrappor

En av Alaskas vackra stentrappor

Efter att gårdagens bakrus gått över körde igång förmiddagen med ett uttalande i samband med en konkurs. Tänk att jag fortfarande tycker det är så himla kul när jag får sådana uppdrag i min hand. Revisorsränderna går nog aldrig ur. Det var riktigt upplivande.

Sedan var det bara att fortsätta. Med massor av energi kvar i kroppen tog jag en sväng till Sportson för att lämna in batteriet till min fina eldrivna trehjuliga cykel. Det är med stor sorg jag konstaterar att batteriet krånglar igen. Mitt i sommaren, då jag skulle behöva den som bäst för att sticka ner till badet för att se minsta barnbarnet gå i simskolan, så har cykeln lagt av. Jag hoppas de grejar det snart.Efter hemkomsten körde jag igång med matlagningen. Eftersom jag med min MS-kropp, har svårt för att träna bort kilona och ser att vikten bara ökar, så måste jag göra något åt saken. Det är inte alls kul. Jag är van vid att få maten serverad på bordet alla dagar. Nu måste jag göra det själv. Jag kan ju inte gärna styra och ställa över matlagningen om jag inte är kock själv. Så det är bara att ta skeden i vacker hand. Det blev potatissallad med sparris, sockerärtor och fetaost och parmaskinka till lunch. Under eftermiddagen tog jag en halvtimmaspromenad med rullatorn och sedan jordgubbs- och ogräsplockning.

Göteborgsposten 2012.06.29

Göteborgsposten 2012.06.29

Framåt fem-tiden satte jag igång med middagen som skulle serveras vi sju. Det är nog det som gör att jag aldrig gillat att laga mat. Det tar så´n tid. Det är tid som jag aldrig prioriterar – matlagningstid. Jag har alltid önskat att det fanns piller som man kunde ta i stället för mat. När jag någon gång ändå bestämmer mig för att laga mat, då tycker jag det är jättekul. Men det går snabbt över. Jag försöker alltid hitta genvägar. Ex. att fixa mat för två dagar när jag ändå är igång. Så nu skall det bli gazpacho till lunch idag, för det åt vi till middag igår kväll. Och så blir det fruktspett med limeyoghurt till efterrätt, precis som igår kväll. Kanske skall jag försöka se matlagningen som en trivselsysselsättning under semestern. Jag måste ju hålla koll på vikten och träna. Så det kan väl vara en bra grej under sommaren. I kväll blir jag ledig för då har min gubbe bjudit in gäster till grillkalas. Själv får jag nog nöja mig med resterna från gazpachon.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *