Måndagspyssel

Klockan fem över åtta ringde telefonen. Det var samordnaren för hemtjänsten. En av hennes underordnade hade varit hos mamma och hade berättat att mamma sagt att ”någon tar alla mina pengar”. Mamma var lika uppriven när vi var och hälsade på senast. Då hade också någon tagit alla hennes pengar. Vi plockade fram handväskan och där låg ”alla hennes pengar”. Hon hade rafsat så kraftigt i handväskan att hon dragit sönder fodret. Jag köpte en ny handväska med bara ett enda fack inuti. Jag slängde den gamla väskan ovanpå en av mammas garderober. Ifall frågan skulle dyka upp om var den gamla tagit vägen. Den nya väskan såg nästan likadan ut och mamma märkte inte att jag bytt ut den gamla. Men nu var det samma visa igen. Jag lugnade hemtjänsten med att vi nästan hade väntat på det telefonsamtalet. Vad gör man? Det enda jag kan göra är väl efter vad jag förstår, varna de i omgivningen som skulle råka illa ut om de inte vet att mamma är senil. Jag tänker på hur jobbigt alla de har det som arbetar med sådant här alla dar. De har det inte lätt.

På väg - långt bort

På väg – långt bort

Klockan halv elva skulle jag träffa arbetsterapeuten på handikappcentrum i Mölndal, tillsammans med en man från Autoadapt, som har hand om installationen av en rullstolslift. Vi resonerade fram och tillbaks. Jag har en Volvo V50 och den är aningen för liten. Bara 4 cm ovanför den nedfällda rullstolen. Ville jag ha det så? PUH, skall jag behöva byta bil igen. Den här köpte jag ju förra året efter att jag bestämt att jag ville ha in en rullstol i bilen. Och så är den för liten. Jag måste ta av fotstöden och armstöden och sitsen och fälla ned ryggstödet. Sedan går den in, men det är knappt. Killen på Autoadapt skall höra av sig efter att han kollat om liften och rullstolen får plats. Det vore så mysigt att kunna åka in till stan och handla på ett självständigt sätt. Den lilla elmoppen som jag har är ju för tung så då måste jag alltid ha med min man och han tycker inte det är så kul att göra allt det där som jag gillar. Så jag får vänta ett tag. Väntar man på något gott, så…………

Så var det vattengympan nästa. Klockan 12 började den. Varje måndag. Det är en fantastisk träning. Vi är uppemot 20 damer och två herrar i 65-70 års åldern som gympar till ungdomsmusik i 32-gradigt vatten. Idag tyckte t.o.m tränaren att det var väl ungdomligt, lite väl mycket disco. Nästa gång kommer hon kanske med lite mer svängig musik. Varje gång jag är där så försöker jag att simma så där runt 100 meter. Det är viktigt. Jag minns så väl när pappa en gång med stor besvikelse i rösten sa, att han inte klarade att simma längre. Jag vill att det skall dröja länge än. Mitt vänstra ben är inte till särskilt stor hjälp men det går ganska ok ändå.

Målarkurs på VSA

Målarkurs på VSA

På hemvägen for jag förbi VSA på Karl Johansgatan. Jag fick veta att Natalia skall starta en ny målarkurs den 13 februari. 500:- för medlemmar och 900:- för icke medlemmar kostar 10 gånger. Rena reapriset så jag hoppade på det. Nu börjar min almanacka fyllas med bra grejer en stor del av våren. Jag har vattengympa på måndagar, yoga på tisdagskvällar och torsdagsförmiddagar och målarkurs på torsdagseftermiddagar och teaterrepetition en gång per vecka fram till premiären den 8 mars. Jag skall ha utställning av mina målningar 15-30 mars med vernissage den den 15:e klockan 11-16 och inför den skall mycket hinnas med. Det är stora fågelmålningar som visas i Kulturhuset Vingen i Amhult strax bortom gamla Torslanda flygplats. Det skall bli otroligt spännande att visa upp målningar i ett så stort rum. Jag hoppas alla ni kommer. Det är långt dit ännu, men skriv upp det i er almanacka redan nu – hoppas jag. Välkomna!!!!!!!!!!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.