Livet är orättvist

Snart skall jag in på min vanliga måndagssysselsättning. Alina Witwizka väntar oss där klockan 10. Alina är ingen man kommer för sent till. Hon är en person som kräver mycket av sig själv och det känns som om hon förväntar sig samma av oss. Hon kör i gång prick klockan 10. Hon visar hur man skall tänka när hon drar penseln, hur mycket färg man behöver och hur den skall blandas för att man skall få just det resultatet som hon skall visa idag.

Du och jag akryl Pris: 2.000:-

Du och jag
akryl
Pris: 2.000:- målad hos Alina Witwizka 2011

Medan jag gör mig i ordning för avfärd till Alina tänker jag på allt jag har runt omkring mig. Igår eftermiddag lämnade jag av min vän och hennes lilla dotter vid tåget till Stockholm. Det gör mig ont att tänka på hur hon strävar. Varje fredag åker hon med tåget till Göteborg från Stockholm. Hon står inte ut med att stanna kvar i hyresrummet över helgerna. Där finns ingen möjlighet att laga mat, ingen spis och ingen micro och inte ens en TV. De sover utan lakan för att slippa dra med sig tvätt med tåget, men å andra sidan så vet jag att folk, som sover i fårskinn också sover utan lakan. Det är bara det att jag så innerligt önskar att hon och hennes lilla dotter skulle få ett riktigt hem att bo i. Hon har äntligen fått fast anställning på kontoret i Stockholms innerstad. Det har hon kämpat för länge. Hon säger att Stockholm är arbetsplatsen och Göteborg är hemma. Jag antar att det där är ett uttalande som man tar till av ren självbevarelsedrift. Det gäller att gilla läget. Hon har letat på nätet länge efter en bostad. Där finns mängder av andrahandslägenheter som kostar skjortan och att hitta en hyresrätt är bara en önskedröm som säkert aldrig kan gå i uppfyllelse. På den svarta marknaden finns det lägenheter, men tyvärr till alltför höga hyror. Jag undrar hur länge hon orkar. Livet är inte rättvist. En del har i överflöd och andra får kämpa tills kroppen säger stopp. Det är tyvärr i sådana här situationer som man ser att pengars värde får alltför stor betydelse. Hade jag ett par miljoner hade jag gjort som alla andra där i huvudstaden, alltså köpt en lägenhet. Men tyvärr, jag får nöja mig med att kunna hjälpa till på andra sätt.

2 reaktion på “Livet är orättvist

  1. Din tavla, Du och Jag, som Staffan, min man, fick i födelsedagspresent har fått en perfekt plats i vårt hem. Just när man öppnar ytterdörren in i hallen så sitter vi där på väggen, med strålkastare på oss, eller på konstverket så att säga. Ingen kan undgå att se den. Hej, hej!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *