Hemresedagen

Hemresedagen. Vi startade upp med att packa ner allt det medhavda. Det var lika knöigt som när vi reste ner. Tänk att man alltid vill ha med sig så mycket grejer. Men den här gången hade jag med mig nästan rätt kläder. Jag använde nästan alltihop. En liten godkänd handbagage-resväska och en handväska med en bra bok i var det jag hade med mig. Fast jag fuskade ner toalettväskan och alla inkontinensbindorna i Görans resväska förstås. Det tar stor plats.

Huset städades igenom. Jag stod mest för att styra och dra fram möbler för att få det torkat under och bakom. Och så tvättade jag rent på toa och dammade. Lakan och handdukar tvättade Göran, som han hängde upp på de översta balkongerna. Trapporna dit upp är inte att leka med. Utan bra trappräcken så tog jag mig upp och ner ungefär på samma sätt som Emma gjorde. Där uppe låg balkongen i västerläge och hade sol till framåt sextiden på eftermiddagen. Med en bra bok kröp jag upp varje dag för att fånga de sista solstrålarna.
Sedan åkte vi iväg till marknaden som hålls varje lördag. Vi ställde bilen i P-huset och jag rullade lätt ut på gatan med min moppe och fortsatte upp till marknaden. Där finns allt från möbler till mat och prydnadssaker. Visst fick jag med mig lite därifrån. Det var lite stickat med spets som jag knödde ner i väskans sista millimetrar.
Nu var det dags. Iväg till flygplatsen. Vi checkade in alltihop på samma ställe och efter att jag fått taggar på moppen så drog vi iväg in i hissen och åkte upp till genomgångskontrollen. Jag fick gå igenom själv först. Moppen granskades runt om och så fick jag åka iväg utanför portalen in i butiksområdet. Det var alldeles för litet för min smak. Jag kollade igenom alla butikerna på bara en halvtimma. Inklusive en Desigual-butik. Det gick så lätt med moppen. Jag provade igenom kappor, kjolar och tröjor. Men jag såg bara tjock och gammal ut. Nu måste jag hem och banta – och träna. PUH
Iväg till planet. Jag kunde köra ända fram till ingången. Där togs moppen om hand av en man som gått bredvid mig ända fram. Det blev en jobbig flygfärd. Spasticiteten ville bara inte ge sig. Jag drog och slet i benet. Inget hjälpte. I drygt två timmar höll det på. Den sista halvtimman stod jag upp och då gick det över. Vi blev serverade en god bricka med skinka och tapas. Tyvärr fanns det bara en sådan bricka kvar så vi stillade vår hunger med tre degiga dubbelmackor också. Och så vin. Det var ju fortfarande semester.

Vi hämtade ut väskorna och där kom också moppen. Den stod som en liten tjur på bandet. Vi fixade lite med batteriet och så kom moppen igång. När vi kom utomhus kände vi alldeles tydligt att semestern var slut. Det var vitt och svinkallt. Antarktisjackorna togs på och vi drog hemåt i nattmörkret

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.