Frustration – kroppen orkar inte

Det har gått en vecka sedan jag var hos homeopaten och fick nya idéer om hur jag skall ta pillren den här omgången. Inget på kvällen, bara på morgonen, men samma mängd. Det har gjort att jag kommit igång så det nästan köver sig. ”Köver” är göteborgska och betyder ungefär too much. Jag går i gång som om jag druckit jättemycket kaffe eller som Göran hade det när han tog för mycket kortison. Då har det plötsligt uppstått ett annat problem. Jag vill mer än vad min kropp klarar av. Hjärnan driver på. Jag hittar på massor, ännu mer än tidigare, och kroppen hänger inte med. Jag blir ledsen och det hela kokar över på allt jag har omkring mig. Nu får anhörigsjukan nytt liv. Den har fått en grogrund som aldrig förr. Jag är normalt inte en person som går omkring och är orolig för allt, men nu ……

Jösses flickor

Jösses flickor

Jag tänker: hur kan så många människor gå omkring och må dåligt när de har kroppar som klarar allt de hittar på. Det finns så mycket kul här i världen att göra att ingen borde gå omkring och vara olycklig. Det finns något för alla. Jag minns att jag för länge sedan läste en artikel om Roy Andersson. Ni vet han regissören. Han svarade på frågan om varifrån han får sina idéer om vad han skall göra film om, att det räcker med morgontidningen. Jag säger detsamma, det räcker med morgontidningen. Jag går igång direkt. Om skolan, om sjukvården, alla fantastiska recept, GP-guiden och alla människors tyckanden. Så får jag en broschyr från Stadsteatern eller ett mail från BioRoy. Jag måste hålla mig tillbaks och deletar mailet direkt. Min almanacka skulle bli fullproppad om jag skulle göra allt kul som jag vill göra. Jag måste hålla mig tillbaks för min kropp orkar inte med mig.

Orkidén, äggtempera på du

Orkidén, äggtempera på duk

Nu har hösten äntligen kommit och almanackan börjar fyllas. Det är ett måste för mig. Som revisor har jag levt med en almanacka alla dagar. Varenda timma står där sedan alla år tillbaks. Åren ligger i en låda ute i garaget. Jag vet inte, men en dag kanske jag skall göra något åt dem. Kanske slänga dem? Jag vet inte om jag är redo för det ännu. En annan dag. Men nu skall almanackan återigen fyllas. Det är min enda möjlighet till ett lugnt leverne. Där planerar jag det min kropp klarar av. För det mesta i alla fall. Ibland köver det sig när jag planerat in tre olika grejer på samma dag som jag skall göra. Det blir inte bra. Just nu är yogan inplanerad med två dagar, vattengympan en dag och så går jag halvtimmespromenaden så gott som varje dag därutöver. För att få balans med roligheter måste jag planera in även det. Fram till utställningen den 21-22 september har jag som min stora arbetsuppgift att måla.

Gjutna blåmusslor

Gjutna blåmusslor

Sedan skall jag ta itu med silversmidet, med musslorna som ligger och väntar på att bli fina och så måste hemsidan om Italien och bröllopsresorna göras. Jag har med andra ord fullt upp fram till jul. Det värsta är att jag just nu blir så engagerad av anhörigsjukan. Det tar tid att bry sig om andra och frågan är om man inte blir en jobbig typ. Jag får nog hålla mig tillbaks även där och ta mig an målningen nu. Jag behöver något lugnande som engagerar mig och då är det en superbra sysselsättning.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.