500-kilosben

En vän sa att när hon läser min blogg så får hon uppfattningen om att jag alltid är så himla pigg. Hur kan det komma sig att jag slutat arbeta så tidigt, är det inte illa att visa sig så pigg. Jag tror att hon menade inför Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan som betalade ut sjukersättningen.

Precis nu passar det sig att besvara det. Nu, precis i den här stunden, när jag riktigt känner av hur det är. Jag är ofta på väg till något kul och tänker inte så ofta på mitt handikapp. Men nu.

Eget silverarbete "Eskimåhänge"

Eget silverarbete "Eskimåhänge"

Jag skall få besök av min bror idag och skall också på ett ärende in till stan. Därför bestämde jag mig för att fixa till mig lite tidigt på morgonen. Jag startade direkt efter att Göran åkt till jobbet vid sjutiden, med att duscha. Jag sitter på en stol i duschen för att inte ramla. Som bekant är balansen kass. Jag sätter mig på toalettlocket när jag torkar mig. Redan nu känns benen och hela kroppen tröttsamt ansträngd. Det känns ända upp i huvudet. Jag borstar tänderna och smörjer in mig med kroppslotion. Jag rullar upp håret med mina gamla carmen curlers. För er som inte var med på 60-talet, så vill jag berätta att carmen curlers är hårrullarna som jag har kvar sedan dess. Jag går in i sovrummet och sätter mig på sängen och klär på mig. De gamla kläderna slänger jag i tvättkorgen i tvättrummet. Det är inte många steg jag tar och heller inga stora ansträngande rörelser.

På vägen tillbaka till badrummet är mina ben och hela kroppen alldeles slut. Jag måste sätta mig i soffan en stund. Då kommer det som jag inte tycker är så himla kul. Jag blir ledsen. Mina ben väger 500 kg och jag är alldeles slut. Jag har hållit på i en timma nu med att göra mig i ordning. Jag tog det lugnt för att orka med, men det hjälper inte. Dessa djävla ben, som tar slut alldeles för fort. Det är inte alls kul att sitta och vänta in dem.

Skriet av Edvard Munch

Skriet av Edvard Munch

Efter en kvart har kraften kommit tillbaka. Eller kanske det är lusten att göra något annat som får igång mig. Skrivandet är så himla kul. Det får mig på gott humör igen. Nu har jag avreagerat mig. Nu är jag på G igen. Lusten till rolig sysselsättning bär iväg med 500-kilosbenen. Och nästa steg, och nästa steg. Allt är tungt – alltid. Men livslusten bär framåt

Eget silverarbete "Månlandskap"

Eget silverarbete "Månlandskap"

3 reaktion på “500-kilosben

    • Ja jag vet att du verkligen är en av dem som kämpar vidare. En bra förebild när man tappar gajsten. Jag önskar dig en riktigt god jul och en bra resa med mycket vila och träning. Vi ses på nyåret/BM

  1. Hej Britt-Marie!

    Läste ditt senaste inlägg om 500-kilos ben.
    Och det var nog precis det som jag menade när jag sa att när man läser din blogg så låter du så himla pigg.
    Eftersom du normalt aldrig nämner dina problem i detalj. Men den här gången gjorde du det och det var jättebra!

    Just dom här besvärligheterna som du har, tar du så sällan upp i bloggen så man tror nästan att du är frisk.
    Men så är det ju inte det vet ju jag också. Jag har ju också sett när du har dålig balans och vinglar till när du
    går men oftast så lyckas du dölja sånt här otroligt bra.

    Och det är just det som många gånger är problem när man har ett handikapp/sjukdom, att man försöker dölja det så mycket som möjligt,
    att folk tror att man är frisk. Jag känner ju till det själv eftersom jag är hörselskadad. Varför har jag bara arbetat 75% de senaste åren?
    Jo för annars blir jag så trött av att hela tiden försöka uppfatta vad folk säger så att hjärnan blir alldeles degig och då kan jag till slut inte
    uppfatta något alls.

    Precis som du så måste jag ta pausar för att vila upp mig t ex har jag en helg träffat folk och sedan ska jobba veckan efter så måste jag ta ledigt och helst vara utan hörapparaterna en dag, för att jag ska orka fortsätta att tolka allt som jag hör. Av veckans sju dagar så måste jag ha åtminstonde en dags tystnad för mig själv för att orka.

    Det är något som folk oftast inte förstår heller. När jag tittade på en lägenhet och personen från bostadsbolaget fick sedan reda på att jag var hörselskadad, hon sa då: Oj det kunde man absolut inte märka när jag träffade dig vid visningen. Då sa jag: Nä det beror på att jag har blivit riktigt
    bra på munavläsning, men vänd ryggen till mig så ska du få se vad som händer då uppfattar jag ingenting av vad du säger.
    Jag hör ljudet men uppfattar inte vad folk säger…….

    Inte ens folk inom vården förstår alltid…… En gång när jag var på läkarbesök vid en vårdcentral, läkaren var utlänning som bröt väldigt mycket på svenska och pratade väldigt fort (vilket gör det jättesvårt för mig att uppfatta) när jag då sa att jag inte uppfattade vad han sa pga av min hörselskada, då böjde han sig fram till mitt vänstra öra och skrek rätt in i örat på mig. Tror du att jag hörde honom bättre för det????
    Naturligtvis inte……bara ont i örat……

    Så fortsätt du och skriv dina positiva inlägg i bloggen dom är jätteroliga att läsa, men stick gärna in då och då och berätta när du har dina dåliga dagar det ökar bara förståelsen för din sjukdom för oss som inte vet hur den fungerar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.