Rehab för ryggen

Armhävningar för ryggen

Armhävningar för ryggen

Dagarna fylls med träning och sömnad nu. Träningen börjar ofta redan vid halv fem på morgonen. Då värker ryggen och längtar efter rörelse. Gabapentin-medicinen som lugnar spasticiteten och som jag bara tar för att få sova slutar att verka mot slutet av natten. Ryggvärken väcker mig. Det är bara att sätta igång. 10 armhävningar x 3 eller 4 eller 5. Så har fysioterapeuten bestämt. Jag har fått två stycken program av två olika fysioterapeuter. Program, som skall hjälpa mig att bli av med det onda.
För att komma ur sängen måste jag först göra några rörelser. Jag ligger på rygg med böjda ben och vajar med knäna åt sidorna, jag svänger utsträckta armar och knäppta händer  åt motsatt håll. Allt för att få rörelse i ryggraden.

Stretching höft

Styrka ben

När jag var i tonåren berättade doktorn att jag hade skolios. Jag har inte, förutom några få ryggskott under åren som gått, haft särskilt ont i ryggen. Men nu, eftersom jag går snett på grund av att mitt vänsterben har s.k. droppfot, så klarar inte ryggen av det längre. Allt ”knicksande” som måste till för att jag skall få fram vänsterfoten har tydligen skadat kotorna. Ja, jag vet inte om det är riktigt förklarat, men så är min egen förklaring. Jag skall tillbaks till fysioterapeuten på Sahlgrenska på fredag. Då skall jag ta upp det här till diskussion. Jag vill ifrågasätta om träning är det bästa sättet att bli av med det onda. Om det redan är skadat, vad är det då som kan bli reparerat genom träningen? Det är förbaskat tungt att träna när man har så ont. Bara att ta sig ur sängen tar en evinnerlig tid och att ta på sig byxor eller att torka sig i stjärten efter att ha varit på toa…. Jag lovar det är inte alls mysigt.

Rörelseträning

Rörelseträning

Det som ändå får mig att hålla igång är tanken på att jag skall till Teneriffa den 24 januari. Jag skall dit på rehab i tre veckor. Jag fick en länk från en kompis igår, titta in på länken:  http://www.youtube.com/watch?v=bbjqEBB_bQM&sns=em.
Innan dess gäller det att vara fit for fight. Hur skall jag annars kunna göra mig nytta av allt de har att erbjuda?
Det är ju inte så att träningen bara skall vara bra för att ta bort det onda i ryggen. Det skall också göra så att jag inte får ont i en framtid och får styrka i de muskler som ändå är ok. Jag tror att alla, även friska äldre människor behöver träna. Tyvärr är det ofta så att man inte inser det förrän det är för sent. Tja, kanske inte för sent utan mer att starta innan man börjar få ont. Det är inte helt ovanligt att man ser äldre människor som struttar fram med små korta steg. De har ofta för korta muskler bak i benen. Eller att man ser hurtiga äldre, oftast herrar, som är ute och springer. De klarar även då bara att ta korta steg och fötterna slår hårt i marken. Musklerna är för dåliga för att klara att ta ut steget och att ta emot så att steget landar mjukt. De struttar mer fram som gamla skodabilar än som stora gungande amerikanare. Det vore bättre för dem att ta en långpromenad och tänka på att ta ut stegen ordentligt.
Jag som nästan inte kan gå alls numera tittar ofta på hur folk går. Ibland blir jag avundsjuk, men jag tar snabbt bort tanken. Av sådana tankar blir man bara ledsen. Det gäller att tänka på det man kan.