Fyra dagar hos mamma. Det är en stor lycka att få ta del av hur en människa funkar som är åderförkalkad. Jag minns när vi var små att när vi tyckte att någon inte fattade vad man sa så frågade vi ofta: är du alldeles åderförkalkad eller? Nu har det blivit allvar. Fast nu kallar vi det för senil eller dement. Jag läser i Wikipedia: ”De flesta fall av demens drabbar äldre personer, senil demens. Bland människor över 80 år räknas demens som en folksjukdom och man räknar med att var 5:e person över 80 år har drabbats av någon typ av demenssjukdom. Demens kallas även senilitet, vilket betyder gubbaktighet, ålderdomssvaghet. Ordet senil kommer av latin senilis av senis gubbe. Demens som drabbar medelålders kallas presenil demens. Senil demens betraktades länge som en oundviklig följd av åldrandet men numera vet man att demens beror på hjärnskador som kan ha orsakats av hundratals olika sjukdomstillstånd. Demens brukar ofta kallas de anhörigas sjukdom eftersom familj och vänner med nära kontakt till den sjuka ofta i hög grad brukar påverkas. Exempelvis kan det hända att den dementa inte kan sköta sina dagliga rutiner eller inte längre hittar hem”.
Fast det jag hört verkar inte stämma med Wikipedia. Jag har hört att åderförkalkning kommer från för mycket socker och fett och att detta är skälet till att min mamma blivit senil så sent i livet. Hon åt inget socker alls när hon var yngre. Men nu. Nu är hon sockerberoende. Hon äter helst bara sött och ingen mat. Punschpralinerna går åt snabbt och havrekakorna och honungsmackor äter hon till frukost, mellanmål och kvällsmål. Så nu har jag gömt undan punschpralinerna och havrekakorna. Det blev många turer till kylskåpet, där punschpralinerna stod förut. Särskilt före lunchen kom. Hemtjänst kommer med lunchen med hemtjänst framåt halv två. Det är alldeles för många timmar mellan halv åtta och halv två. Mamma äter bara en honungsmacka till frukost och det är för lite att vara mätt på i sex timmar. Därför fyller hon på med pralinerna. I kylskåpet står också en mängd näringsdryck som hon köper från sjukvården. Så efter att jag gömt godiset, så får hon hålla tillgodo med näringsdrycken i stället. Vikten har minskat till 44 kilo. Det är för lite sa doktorn. Det är otroligt besvärligt att se att mamma äter så lite mat. I morse lade jag upp en dryg matsked med havregrynsgröt tillsammans med lite hallonsylt och mjölk. Det hade hon att plocka med länge innan hon fick i sig allt. Till lunch äter hon bara lite av den halva portion passerad mat, som vi beställt till henne från hemtjänsten. Mamma har jättebesvär med att svälja och det gör säkert att hon inte gillar att äta. Det var ingen ide att hon fick en hel portion för det mesta gick till fåglarna. Jag hoppas att hemtjänstmaten är supermycket näring i annars går det åt pepparn med mamma. Jag spär på med mellanmål. Banan, yoghurt, mosade ägg, äpplekaka med vanilj, ja allt jag kan komma på. Men vad skall jag sätta in i kylskåpet som mamma kan ta när jag inte är där? Det kan bli lite trist med bara näringsdrycken.