Det var en fantastisk helg. Klockan 16 på fredag eftermiddag träffades hela skådespelargänget på Dahlheimers hus för att värma upp och förbereda oss. Genrepet skulle börja klockan 18. Vi värmde upp med att gå omkring i salen och ropa till varandra, jättehögt, vad som helst. Det gäller att få upp energin i hela kroppen. Sedan får var och en plocka med det egna. Klädesombyten skall ligga i rätt ordning för att snabbt kunna tas på mellan scenerna. Ljuset skall kollas, lyser det precis där skådespelaren står eller sitter. I sminkningen pratas det glatt. Ute i korridoren har ”politikergänget” samlats för att repa sina repliker. Jo, generalrepetitionen gick bra, men Hans tyckte vi skulle lägga mer energi på vissa ställen som vi gick igenom.

Jag drog snabbt iväg till restaurang Pinchos för att tillsammans med de närmaste fira prinsessans 18-årsdag. Vi beställde maten med hjälp av våra mobiltelefoner. Rätterna var små och kostade cirka 35 kronor styck. Det blev många beställningar och många turer nerför trappan till våningen under. När svar kom på mobiltelefonen om att maten var klar fick man knalla ner för att hämta brickan med alla smårätterna. Maten var god. Det var väl inte det bästa sättet för just mig att få in maten på, men jag hade god hjälp.

Så kom den stora dagen: PREMIÄR. Det är alltid lika nervöst. Jag har en pytteliten roll och har därför tagit på mig uppgiften att ta emot alla och sälja biljetter. Det är en trevlig arbetsuppgift. Jag träffar alla och pratar. Föräldrar berättar stolt om sina ungdomar som är med och spelar. Vi samlades som vanligt två timmar före föreställningen. Vi fick lite instruktioner av Hans om hur det är att ha premiär. De flesta av oss hade ju aldrig varit med om något liknande.
Det blev en fantastisk föreställning

I tisdags den 3 mars presenterade integrationsminister Ullenhag en lagrådsremiss som innebär att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning införs i diskrimineringslagen.

En bohuslänsk ros till Ullenhag

Ungefär var femte person i Sverige har någon form av funktionsnedsättning. Den vardag som de flesta tar för given är stängd för många av dem. Otillgänglig kollektivtrafik, otillgängliga byggnader och otillgänglig information försvårar exempelvis möjligheten att välja skola och utbildning och att delta i arbets-, fritids- och kulturlivet. Otillgängligheten leder till kostnader för samhället, men skapar också ett utanförskap för individen.

Pressmeddelande från Arbetsdepartementet 3 mars 2014

Förslaget från Ullenhag innebär  att enskilda individer kan nu få rätt att driva diskrimineringsärenden om tillgänglighet i domstol. Handikappförbunden tycker att det är bra att regeringen har mod att lagstifta i frågan. Det har de kämpat för i 20 år. Det handlar ju om mänskliga rättigheter. Ungefär var femte person i Sverige påstår man i artikeln ha någon form av funktionsnedsättning. Förbudet mot diskriminering ska gälla inom alla samhällsområden som omfattas av diskrimineringslagen, exempelvis utbildning, hälso- och sjukvård samt varor och tjänster. När det gäller tillhandahållande av varor och tjänster samt på hälso- och sjukvårdens område föreslås dock att förbudet inte skall gälla för privatpersoner eller för företag med färre än 10 anställda.  Handikappförbunden tycker det bara är en halv seger. Med det undantaget kommer stora delar av servicenäringen att vara undantagen och där tillåter man alltså fortsatt diskriminering. Vice ordföranden för Handikappförbunden Pelle Kölhed tycker inte det är bra att två grupper ställs mot varandra: företagare och personer med funktionsnedsättning. Omtanken om småföretagarna verkar väga tyngre än de mänskliga rättigheterna för människor med funktionsnedsättning. Men diskriminering är lika illa var den än äger rum, säger han. Lagen beräknas träda i kraft den 1 januari 2015.

Kanske skall vi kunna locka ner Ullenhag & Co till Göteborg för att se Teater Kattmas nya föreställning ”Alla har fel”. Den är skrämmande aktuell. Där finns tiggarna på gatan, bilarna som brinner i förorten och de funktionsnedsatta som är utgifter mer än de är människor. ”Alla har fel!” är en föreställning i åtta scener – två filmscener och sex teaterscener. Vi får följa med på en resa genom en brinnande, ond värld, som går vidare in i en absurd, svart komedi där allting vänds i sin motsats och som avslutas i en aning om vad som trots allt får oss att välja livet. Det blir en del tårar och vrede, men också många skratt.
Teater Kattma arbetar integrerat med skådespelare med och utan funktionsnedsättningar.
I ”Alla har fel!” medverkar 21 skådespelare – professionella, amatörer, rörelsehindrade
och icke rörelsehindrade. En majoritet av de medverkande är ungdomar från Unga Rörelsehindrade och Riksgymnasiet. ”Alla har fel!” är skriven och regisserad av Hans Sjöberg, professionell dramatiker och regissör sedan 30 år och tidigare teaterchef på
en länsteater.
Kalla Faktas nya avslöjanden i ”Avslag till varje pris” skulle kunna vara manus till en av scenerna i föreställningen – en konsult som åker omkring lär handläggare hur man kan avslå stöd till utsatta människor. Det är för sorgligt och absurt. Det måste finnas något hopp.
I ”Alla har fel” ser vi in i en värld som liknar vår och det är ett samhälle som håller på att falla isär. Föreställningen ställer många frågor och vilka svaren är får ni vara med och formulera efter att ni sett föreställningen.
”Alla har fel!” har premiär på internationella kvinnodagen 8/3 valåret 2014. Ni är hjärtligt välkomna!
————————————————————
Ett mail med unbjudan till Ullenhags pressekreterare Lena Hallerby vore väl på sin plats. Hennes mailadress är: Lena.Hallerby@regeringskansliet.se

Bakruset hade gått över. Jag vaknade pigg och glad och kände mig lika mycket på G som vanligt när jag skall göra något roligt. Men så fort tiden går på morgonen. Alla mattor skulle tas bort och allt som låg framme och som ingen plockat bort efter sig måste bort innan städerskan kommer. Det blev lite rascha när jag kom på det. En snabb frukost och ut genom dörren med träningskläder och yoga mattan och så resväskan med målargrejorna. Jag var sen och körde så snabbt som möjligt till Axel Dahlströms Torg och Axelhuset där yogan hålls. Klockan var några minuter före 10. Jag blev glad över att jag hann i tid. Det är så trist att komma sent. Alla ligger där på sina mattor. Det är helt tyst i rummet där alla bara väntar på att Anette skall starta. Väl uppe finner jag en lapp på dörren där det står: stängt p.g.a sjukdom. Det var inte kul. Jag som skyndat mig så och så blev det inget. Målarkursen startade först klockan 12, men jag bestämmer mig för att åka dit och börja själv.

”Här får alla plats”  150 x 100 cm  Pris 4.200:-

Jag står och jobbar i det stora ljusa rummet precis innanför ytterdörren. Jag har vant mig vid att bli störd nu. Blygheten försvinner mer och mer i takt med att jag tränar. Eftersom mina målningar är så stora så finns det bara där jag får plats. Gissa om jag är mör nu efter fem timmars målande utan paus. Jag är inte bra på att ta paus. När jag väl kommit igång så håller jag på tills jag skall åka hem. Idag hade jag Natalia som stöd. Hon är helt fantastisk. Det är inte mycket hon behöver att säga, men de ord hon säger är perfekt stöd. Jag ser ju själv att något är fel, men har ibland svårt för att se hur jag skall komma dit. När jag åkte hem kände jag mig jättenöjd och superglad. Det blev så himla bra. Och ännu bättre kommer den att bli när den visas tillsammans med de två andra i en triptisch. De förstärker varandra. Det skall bli kul att få visa upp den på Vingen i Amhult på min utställning de två sista veckorna i mars. PUH, det är inte långt dit.

Igår var jag verkligen på G. Jag var pigg som en mört och glad över allt roligt jag skulle göra. Natalia var hemma på grund av sjukt barn, men jag jobbade på själv. Efter att ha stått och suttit om vartannat i fem timmar åkte jag hem. Jag tyckte jag hade varit superduktig och kände mig nöjd.

Annette Westberg

På kvällen åkte jag till kundaliniyogan. Jag gjorde allt Anette sa att vi skulle göra. Det var djupandning, eldandnng, ryggflex, sidoflex, höftflex, växla höger – vänster ben och arm rakt upp, ner i babypose, rulla upp och kuta-svanka som katt och ko. Ja jösses som jag jobbade på. Med andningen som hjälp kan man genomföra allt. Och det gjorde jag.

Men så fick jag bakrus idag. Det kommer som ett brev på posten. Har jag tagit för mig mer än vad kroppen gillar så får jag en spark därbak. Så idag blev det inte särskilt mycket uträttat. Hela kroppen känns som om jag druckit några flaskor rött vin. Jag tror det skulle kännas så i alla fall. Sådana dagar är urtrista. Jag hoppas verkligen det hinner gå över tills i morgon för klockan 10 är det mjukyoga och sedan 12 – 15 är det måleri på VSA för Natalia igen. Håll tummarna för att det skall gå vägen

Idag är det två stora programpunkter på programmet: målning 11 – 15 och kundaliniyoga 19  – 20.30. Det är en otroligt stor lycka att få ha möjlighet att göra sådana fantastiska saker. Jag njuter varenda sekund av båda sysselsättningarna.

Natalia i full gång på målningskursenpå VSA

Att få vara med Natalia i så många timmar och få ta del av hennes kunskaper i måleri är otroligt lärorikt. Att höra hennes funderingar och hur hon talar om vad som skall göras för att få fram ljuset eller djupet i målningen och hur penseldragen gör skillnad är som bra musik i mina öron. Jag känner mig lite stressad av allt som jag måste göra nu. Det är bara 1½ vecka kvar till jag skall hänga upp bilderna på Vingen i Amhult och teaterrepetitionerna har tagit mycket plats. Där är generalrepetition på fredag och premiär på lördag. Men med hjälp av Beckerdals piller och ’Fampyran och yogan klarar jag det mesta.

Det är ljust ute tidigt på morgonen nu och himlen är alldeles blå. Det går inte att vänta på att trivseln skall komma av sig självt ens då. Men det hjälper. O sköna tid!

Jag har precis kommit hem efter vår tredje repetitionsdag i rad. I fredags hade vi två genomgångar, liksom igår. Idag hade vi en genomgång av hela föreställningen och samlades sedan för att diskutera vad som var bra och vad som kan förbättras. Idag var det en bra föreställning. Alltså, det är så himla bra. Det är en värld som jag tycker alla bör få ta del av. Hans har som vanligt skrivit ett fantastiskt manus. Det har han gjort förr och det är beundransvärt i sig. Men den här gången har han tagit in amatörskådespelare från unga rörelsehindrade. Jag kan inte annat än hänföras av allas entusiasm och över hur mycket man kan klara av som skådis och med alla funktionshinder. Det är som om inga hinder finns. Hans leder och berömmer. Någon kan inte tala, utan trycker fram replikerna på knappar, någon talar med ögonen och assistenten säger replikerna och någon är blind. Halta och lytta är vi allesammans, 12 personer sitter i rullstol av totalt 17 skådespelare. Allt handlar om en värld som inte är lika enkel för alla. Men jag lovar att det är riktigt bra. Ni som inte bokat: gå in på www.teaterkattma.se och boka. Det finns många platser kvar till bl.a den 17 mars, men vad jag vet är det bara premiären som är fullbokad. Hoppas vi ses.

Med Marie och Hans på Steinbrenner & Nyberg-fika

Idag kom meddelandet i aktuellt att regeringen antagit en ny lag. Det är straffbart att inte se till att tillgängligheten förbättras, ex. att ta bort trösklar som gör det enklare att ta sig in. Det skall bli otroligt intressant att få se hur det kommer att utvecklas. Kanske blir det lättare att komma in på Steinbrenner & Nyberg för att ta sig en kopp kaffe nästa gång vi är på G. Förra gången fick rullstolen stå utanför och att ta sig in på herrtoan gick inte alls, så Hans fick använda damtoan istället. Nu spirar nya hopp om att äntligen få tillträde till allt vad vårt samhälle ger. Det är det som vår teater handlar om. Välkomna!