Som jag tidigare berättat så har jag gått på kurs hos Alina Witwitzka, först i Intuitiv målning och så nu i Vedic Art. Det här med Vedic Art är fantastiskt roligt. Allt man målar skall utgå från en själv. Eftersom jag aldrig klarat av att måla så som saker och ting ser ut och som väl är aldrig haft intresse av att lära mig det (jag fotograferar hellre verkligheten), så passar Vedic Art mig alldeles perfekt. Jag gillar linjer, hur de än ser ut. Jag gillar färg, häftigt mycket färg. Jag gillar form, oavsett hur formen ser ut. Jag gillar struktur, har alltid känt på tyger, bara för att få känslan av hur de känns. Alla dessa fyra idéer ingår som grund i Vedic Art. Så nu har jag blivit alldeles betuttad i Vedic Art

Målning av Ania Witwitzka

Och blir jag betuttad i något så blir det mycket av just det. Jag vill helst dra med alla andra också. Så då ringde jag till en av mina närmaste väninnor, som under sitt tidigare liv var teckningslärare och konstnär. Nu sitter hon till min stora bedrövelse i ett litet gulligt pepparkakshus i skogen. Långt bort från mig. Jag behöver verkligen den entusiasm hon en gång flödade av. Hon målade stort, kraftfullt och mycket. Nu upptar bara hennes hundar hennes stora intresse. Det gör mig så ont. Hon har på grund av sjukdom med obalans och svåra skakningar tappat bort sig själv. Jag har varit inne på internet och kollat efter kurser till sommaren. Kanske, kanske kan jag locka henne ut ur sitt pepparkakshus och följa med på en målarkurs till Öland. Jag tror att uppförsbacken med att behöva sitta i rullstol är lika stor för min väninna som för oss alla och det är det som är den stora boven till att hon kanske inte kommer med. Det är så bekvämt att sitta kvar i pepparkakshuset.

Påbörjad hemläxa i Vedic Art

Men jag kämpar på. Jag fick i hemläxa att handla in dukar, spackel och spackelspade. Och så skulle jag måla bottenfärgerna och spackla på som jag tyckte. Det skall hinna torka till måndag för då skall jag iväg på den tredje Vedic Art-lektionen. Det skall bli superspännande att höra vad Alina tycker om mitt grundarbete. För att inte tala om hur spännande det skall bli att se slutresultatet. Det kanske bara blir en tummetott, vem vet?